Kapitalet

, #

268

2022-09-05

Varför ingen kan mäta inflation

Inflationen är en av ekonomins allra viktigaste siffra. Men hur säkra är vi egentligen på att vi mäter den rätt? En del av inflationsmätning handlar om att bedöma kvalitet. En bil som blivit dubbelt så bra, men fortfarande kostar lika mycket, räknas som att den blivit billigare. Men hur vet man om något blivit bättre? Och hur bedömer man saker som wienerbröd, Spotify och lägenhetslägen?

Här nedan ligger transkribering eller manus till avsnittet i den mån detta finns.

Gunnar Harrius: från monopol media det här är kapitalet, jag heter gunnar harrius

Elinor Ahlborn: jag heter Elinor Ahlborn

Gunnar Harrius: du vet inflation

Elinor Ahlborn: jag vet inflation. Det enda vi pratar om nu

G: Ja. Du vet att man mäter den.

E: Typ! SCB mäter något som kallas Konsumentprisindex, KPI. Detta vet jag. Jag vet också att detta är ganska svårt, för det har vi pratat om massa gånger i kapitalet.

G: precis. När Statistiska centralbyrån tar fram KPI så har de en korg med varor. Väldigt förenklat kan man säga att det är en ost en limpa en tv, några liter bensin ett par jeans - och den här korgen ska då representera en genomsnittlig konsumtion. Och sen mäter man prisutvecklingen på det här genom att ganska bokstavligen gå runt i butiker och kolla vad saker kostar

E: det är kul, för att det är så jag hade gjort det.

G: Verkligen. Och sen kollar man vilka varor som blivit dyrare och billigare, och resultatet brukar vi då kalla för inflation.

E: just nu är den 8 procent.

G: precis. Och det här är ju då svårt på massa sätt, det finns urvalsproblem, alltså hur vet man vilken tv man ska ha, vilken bil, vilken ost. Men det brukar ändå de flesta vara ganska nöjda med. Den stora svårigheten med att mäta inflation handlar om att mäta KVALITET. SCB Gör hela tiden så kallade “kvalitetsvärderingar”. För de resonerar att om en bil kostar lika mycket år 1 som år 2, men bilen har blivit DUBBELT SÅ BRA, så har bilen rent tekniskt sett blivit billigare. Men, som jag gissar att du redan tänker - hur ska man kunna avgöra om en bil blivit dubbelt så bra? vad är ens dubbelt så bra?

E: [fyller i] exakt, och det här brukar det väl pratas allra mest om när det kommer till elektronik och kanske framförallt mobiltelefoner? Där går utvecklingen så himla fort, men är det verkligen så att en iPhone 12 är billigare än en flip phone var 2004? Den kan såklart göra massa fler grejer, men den kostar också, jag vet inte, 5 gånger mer. Kan man verkligen säga att den blivit billigare?

G: Precis. Och det här med telefoner, det kan man ändå förstå typ hyfsat lätt. Men det finns en massa andra saker, som man ALDRIG TÄNKER PÅ som faktiskt också gör det här med kvalitetsvärderingar hur svårt som helst. 

E: Som vad!?!

G: Det är det dagens avsnitt handlar om!!

G: I kapitalet idag: tre saker vars kvalitet är I PRINCIP OMÖJLIGA att mäta i KPI - och vad de får för konsekvenser för det vi kallar för inflation. Efter det här!

*Reklam”

E: kvalitetsvärdering i konsumentprisindex - eller med andra ord, hur mycket dyrare är en iPhone 2022 än en flip phone 2004 – notoriskt svårt att bestämma. Det finns också saker som gör kvalitetsvärderingen ÄNNU svårare än vad vi har tänkt på - och det ska du berätta om NU.!

G: ja, eller om vi ska vara petiga så är det inte jag utan Rasmus Fleisher! Han är forskare i ekonomisk historia vid Stockholms universitet…

Rasmus Fleischer: – och håller sen ett par år tillsammans med min kollega daniel berg på med ett forskningsprojekt om kvalitetsvärderingar i Konsumentprisindex.

G: så tillsammans med Daniel berg så har Rasmus Fleicher tillbringat väldigt många timmar på statistiska centralbyråns arkiv 

Rasmus Fleischer: där vi har gått igenom samtligt material från den så kallade indexnämnden.

G: indexnämnden är den nämnd som måste deala med alla de problem som kan uppstå när de kommer till att mäta KPI - bland annat då det här med kvalitet. och rasmus fleicher att SCB har gett sig självt lite av ett omöjligt uppdrag.

Rasmus Fleischer: – KPI är vad man kallar ett konstantnyttoindex. och det betyder att prisutvecklingen ska avse en varukorg som ska reflektera en konstant nytta. så det här med “nytta” kommer in också. Det räcker alltså inte med att mäta priser. man måste mäta nyttan. vad får man för pengarna? och begreppet nytta är ju nästan metafysiskt? ingen KAN riktigt mäta nytta, men man kan på olika sätt försöka approximera det.

G. vi ska alltså prata om tre “approximeringar” idag och den första är digitala tjänster.

E: sociala medier och Netflix och så

G: precis. Och om man tar sociala medier specifikt, eller typ… google docs, som vi använder mycket när vi gör de här programmen. Så är ju de gratis.

– att saker är gratis gör det ju i sig att de blir svåra att räkna på.

E: såklart. för om något kostar 0, men ändå ger viss nytta, hur ska man få med det i varukorgen? Och säg att det får MER nytta eller MINDRE nytta, men fortfarande kostar 0, hur ska man visa den förändringen? 

G: precis. samtidigt så ska ju KPI reflektera konsumtionen, så om något kostar 0, så ska det kanske helt enkelt inte vara med? vi konsumerar det inte, det påverkar rimligtvis inte inflationen av den anledningen, för det är ju GRATIS. Förutom att det finns de som hävdar att det inte ALLS är gratis. 

Rasmus Fleischer: – frågan om gratis är ju ganska omdebatterad. det är ju vanligt att säga att “det är ju inte gratis, du betalar med din uppmärksamhet. Eller reklam.” Eller “det är inte gratis när du betalar med din användardata. det är något företag som analyserar dina mail och kan sälja vidare information”. Om man på allvar menar att man betalar med data eller uppmärksamhet, ska man då sätta ett pris på det som man ger tillbaka? 

E: vi får en förhållandevis positiv upplevelse, som är att kolla på Kim Kardashians lårhöga stövlar på Instagram. Men vi betalar med en negativ upplevelse, som är att camebridge analytica nu vet vad jag åt till lunch igår.

G: precis. Och hur stor är den “kostnaden” egentligen? Det här är ändå en stor del av vad det innebär att vara en konsument idag. man skulle kanske behöva kvantifiera det här

Rasmus Fleischer:– men det har man inte gjort idag. av lätt begripliga skäl. det är såklart väldigt svårt. men rent logiskt så skulle man kunna göra det, och säga “vi betalar för reklamen”. Särskilt när det ju finns tjänster om Spotify som ju har gratisversioner och en betalversioner, dä rman ju på ett sätt kvantifierar vad det kostar att inte ha reklam.

E: [invänder] sen antar jag att Spotify delar med sig av min data, trots att jag betalar, så det problemet kommer man inte riktigt runt.

G: nej så är det. jag tror inte riktigt någon tjänst har en “betala för att vara anonym”-premiumversion. Men man kan ju se vad företagen betalar för din information, och på ett sätt så är ju det en kvantifiering. Hursomhelst, just Spotify är också ett exempel på en ANNAN sak som är svår att mäta med digitala tjänster.

Rasmus Fleischer: – hur går det till när man höjer priset på digitala tjänster? Det är ofta inte en enskild prislapp som får ett högre belopp. ofta är det snarare så att gratisversionen av en tjänst försämras eller försvinner. den blir svårare att använda eller får färre funktioner.

G: spotify är ju ett uppenbart sånt exempel. Det fanns Spotify free, och Spotify premium, och i början var det samma tjänst

E: förutom att free hade reklam som kom typ var tredje låt eller så

G: exakt. men sen blev free sämre och sämre. man kunde inte göra spellistor på samma sätt, sen kunde man inte välja låt på samma sätt, utan det blev någon slags vag shuffle.  

Rasmus Fleischer: – det är ju i praktiken en typ av prishöjning. men det är väldigt svårt att mäta det i ett index.

E: Man skulle då behöva sätta ett värde på att få välja låtar jämfört med att nästan få välja låtar. 

G: precis. men även om man tittar på bara premiumtjänsten så är det supersvårt att avgöra kvalitén. för man har inte alltid fått samma sak för pengarna.

Rasmus Fleischer: – till att börja med kanske man fick färre låtar. man får många fler miljoner låtar att välja på idag. samtidigt kan inte alla lyssna på de här, så det är ju inte nödvändigtvis så att att man får en dubbel så stor nytta av ett dubbelt så stort utbud. det tycker nästan ingen tror jag. Det har kommit nya funktioner, som personaliserade spellistor - det tycker många är bra, och det är ju en kvalitetsökning. samtidigt har det hänt att saker försvinner. artister har brutit med Spotify, vilket är en kvalitetssänkning. men det är svårt att väga. Hur mycket är Neil Youngs katalog värd i förhållande till Discover Weekly?

E: jag säger… 1:50. 

G: bra. då är det bestämt. Vi kommer skicka det här till indexnämnden efter det här. De har nämligen inte gjort någon bedömning alls av det här, och kommer förmodligen inte att göra en heller. Det är helt enkelt för svårt. Men okej - det var digitala tjänster!

*musik*

G: Nästa grej som är assvårt att mäta kvalitén på är den sak som om man tittar bakåt - påverkat inflationen mer än något annat.

Rasmus Fleischer: – historiskt så är det spannmål som varit den absolut största delen av KPI, och jag antar att det är samma sak om man kollar på många utvecklingsländer idag. 

G: det som är svårt att mäta är inte bara spannmål, utan mat som helhet.

E: det tänker man spontant att det borde vara i alla fall ganska lätt att hålla koll på – också 1A mäta-inflationen-grejen väl ju, en korg i en mataffär så man illustrerar inlfation i tidningen

G: ja, och på vissa sätt är det ju det. Potatis idag är rätt likt potatis för 50 år sen. Men det finns såklart saker som har förändrats, och det finns saker i samhället som har förändrats, som kan göra att vår bild av vad kvalitet är har förändrats. Ta mjölk som exempel

Rasmus Fleischer: – nånstans på 40-talet bestämde man att mjölken ska inte innehålla lika mycket fett. man gick från fet mjölk till mellanmjölk. hur ska man studera priset på mjölk? i det fallet precis som i alla andra matvaror på den tiden utgick man ifrån en sorts kalorimyntfot. Det är så man försökt räkna. man tänker att matens kvalitet är att den innehåller energi, kalorier. när man förtär maten så förtär man ett visst antal kalorier. det är det man kan jämföra.

G: så en sänkning av fetthalten från tre till en och halv procent var en otvivelaktig försämring av mjölkens kvalitet. 

E: fettsänkningen blev en prishöjning

G: precis! så räknades det i index också. 

Rasmus Fleischer: – även när man kommer in på 50-talet så ser man samma sak när de danska weinerbröden kommer in och tränger undan de svenska kaffebröden. de kostade 15 öre istället för 13, men de innehöll mer fett och det var en större nytta. då kom man fram till att det inte innebar en prisökning, man fick ju mer fett för pengarna.

G: medan idag då… så ser vi kanske inte på saker riktigt likadant.

Rasmus Fleischer: – dels så är det uppenbart att människor är beredda att betala mer för produkter utan kalorier. dels så har kunskapen om näringslära utvecklats på hundra år. det är inte helt likgiltigt vilken typ av kalorier vi får i oss. 

G: vad ska man utgå från där då som kvalitet? Vad vi vet är nyttigt, eller vad vi upplever som nyttigt? vad har högst kvalitet?

E: jag tänker också att jag kan uppleva att ett wienerbröd har högre kvalitet än en småkaka trots att kakan är nyttigare - för MIG som inte lider av smörbrist i min kost direkt ? 

G: verkligen. Det kan också vara lite beroende på när man mäter kvaliteten? mäter man kvaliteten på en påse chips när jag äter eller en timme senare när jag mår dåligt?

E: Chips kan ju va bra för humöret men sämre för kroppen - så vilken hälsa är viktigast typ

Rasmus Fleischer: – allting kokar återigen ner till nytto-begreppet. man ska mäta priset på en konstant nytta. men ingen har någonsin kunnat riktigt definiera nytta ordentligt.

G: Vi har en tredje och sista sak kvar, vars nytta är JÄTTESVÅR att kvantifiera. Det är också den allra största posten i KPI! Och kanske mäter vi den HELT OCH HÅLLET FEL - efter det här. 

*REKLAM*

E: Saker är som vanligt svårare att mäta än vad man tänker, och kvaliteten på olika saker man mäter i KPI har visat sig nästan parodiskt svåra att uppskatta. Det här gör det typ OMÖJLIGT att mäta inflationen - eftersom den ska ta hänsyn till om kvaliteten på grejer har ökat, eller minskat! Du lovade att tillsammans med ekonomhistorikern Rasmus Fleischer går igenom 3 saker som är svåra att mäta kvalitén på. Vi har pratat om digitala tjänster och wienerbröd, och nu har vi en sak kvar på listan! och du sa innan att det är den största KPI-posten av ALLA!

G: ja! Och det är en post som SCB ibland får lite kritik för att hur det mäter. jag pratar såklart om bostäder

Rasmus Fleischer: – så hur man mäter bostadskostnader är ju av otroligt stor betydelse för slutresultatet i KPI. men det är också svårt

G: Länge mätte man nämligen inte bostadsrätter i kpi, utan hade hyresrätter som representantvara, numer räknar man då med främst räntekostnaden på en bostadsrätt, själva priset räknas som “kapitalinvestering”, vilket vissa har åsikter om

E: men det stiger ju rimligtvis om priset på bostaden ökar

G: exakt. så den delen är ändå en grej där man åtminstone kan argumentera för att man klarar av att få med priserna där. Däremot gör man i princip inga som helst värderingar av kvalitet vad gäller bostäder.

Rasmus Fleischer: – troligen för att det är alltför svårt

G. och då är det ju dels då kvalitén på själva lägenheten - takhöjd eller vadsomhelst. men det är ju inte vara det som är kvalitet. Du vet vad man ska säger på när man köper en bostad? det finns bara tre saker att tänka på

E: ?

G: location location location

Rasmus Fleischer: – när vi konsumerar produkten bostad så är vi uppenbarligen beredda att betala mer för att bo på en viss plats. Det är inte bara vad som finns innanför de fyra väggarna som spelar någon roll. vi betalar mer för att bo vackert eller centralt eller tryggt eller vad det nu kan vara.

E: jag kan tänka att det är lite svårt att kvantifiera det. Det är väl också personligt? vissa personer skulle älska att bo på typ… en gård, medan jag BARA kan tänka mig att bo i Årsta eller iaf inom en 4 km-radie från Gullmarsplan 

G: såklart. och det här fattar ju SCB, så de försöker inte ens. Men Rasmus Fleicher tror att man skulle kunna försöka

Rasmus Fleischer: – jag tror nog att man skulle kunna försöka räkna på priset på läge. man skulle kunna göra en hedonisk regression vilket betyder att man gör en matematisk beräkning där man har olika parametrar och ser vad prissättningen kan säga om hur parametrarna värderas av marknaden.

G: så man kollar på en miljon sålda bostäder, kollar vad de kostar, kollar var de har going - skolnärhet, närhet till vatten, centralort osv osv , och sen försöker man utifrån hur marknaden har värderat allt, komma fram till hur mycket vi människor i genomsnitt värderar varje grej.

Rasmus Fleischer: – men börjar man gå den vägen så finns en risk att det skadar förtroendet för KPI. det för in en stor faktor. om man verkligen skulle kvalitetsjustera för bostäders läge så skulle det betyda att om ett läge blir mindre attraktivt, så ska det räknas som en prishöjning.

G: givet då att priset på bostaden är detsamma, såklart.

E: Så om en skola lägger ner i närheten, men priset på bostaden är detsamma, så skulle det räknas som en prishöjning.

G: exakt. men skola är ändå en konkret grej. Det finns ju luddiga saker som “trygghet” till exempel. Hur vet man om ett område blivit mer eller mindre tryggt? Det är ju också väldigt vanligt att folk upplever att platser blivit mindre trygga, fast brottsligheten har gått ned. vad ska man gå på då? upplevd trygghet elelr faktisk trygghet?

E: Det är som det här med wienerbröden och kalorierna

G: precis. 

Rasmus Fleischer: – det är svårt att skilja produkten från samhällskontexten. ska man mäta hur attraktivt läget kring ens bostad är så finns det en risk att man inte längre vet om man mäter bostadskostnader eller allmän tillfredsställdhet i samhället. 

G: så istället… så har man helt enkelt bestämt sig för att strunta i att mäta det här överhuvudtaget.

*musik*

Fråga i studion - G: Med allt det här sagt… hur exakt är KPI?

Rasmus Fleischer: – det är frågan om vad man vill mäta. Jag har stort förtroende för SCB utifrån de resurser och instruktioner de har. Men man ska vara medvetna om att hela syftet med verksamheten är att mäta prisförändringar på kort sikt. Då är inte kvalitetsförändringar en lika avgörande sak som på den långa sikten. så vad gäller att mäta inflationstrycket månad för månad så är KPI bra. men när det kommer till att säga något om hur Sveriges tillväxt har utvecklats eller hur lönen för sjuksköterskor har utvecklats senaste 30 åren så tror jag att det finns väldigt stor osäkerhet i de här siffrorna.

*musik*

Rasmus Fleischer: – jag tror att statistikerna är väldigt väl medvetna om de här svårigheterna och oklarheterna. Däremot är jag inte lika säker på att de som sen använder de här siffrorna är lika medvetna.

E: Så när du och jag säger siffran att inflationen är på 8 procent så betyder det…?

G: Det betyder att att utifrån det man mäter - och INTE mäter och utifrån de kvalitetsbedömningar scb gör och inte gör… så har priserna gått upp  8 procent

G: Rasmus Fleischer forskar på Stockholms universitet i ekonomisk historia. han skriver om det, och mycket annat på sin blogg copyriot.se. Kapitalet är slut för idag, Gunnar Harrius och Elinor Ahlborn har gjort avsnittet, Jacob Bursell är chef och ansvarig utgivare. Jesper Hagenborn har mixat och Marcus Morey Halldin jobbar också med kapitalet, som har en twitter. där heter vi @kapitalet. hörs om en vecka, hej då!