Elinor: Från Monopol Media, det här är Kapitalet! Med mig Elinor Ahlborn

‍

Gunnar: och med mig Gunnar Harrius.

‍

Elinor: Sommaren 2012 är Barack Obama på resa genom USA. Han kampanjar för att väljas om till president. En varm fredag i juli är det dags för ett stopp i Roanoke (Row-uh-nowk) i Virginia. Över 3000 personer har samlats framför en historisk brandstation mitt i stan. Många av dom har köat i över fyra timmar, när Obama äntligen kliver upp på scenen.

‍

Obama: Hello Roanoke! *jubel applåder* oooh, it is good to be back in roanoke, good to be back in virginia 

‍

Elinor: Det börjar helt normalt - Obama pratar på om war veterans, arbetslöshet och finanskrisen.

‍

Obama: You're still betting on hope and you're still betting on change -- and I am still betting on you!  *applåder*  *Four more years! Four more years!*

‍

Elinor: Men sen ungefär en halvtimme in i talet så säger han nåt som ska komma och väcka ett okontrollerbart raseri hos många amerikanska företagare.

‍

Obama: If you’ve been successful, you didn't get there on your own. If you were successful, somebody along the line gave you some help! //  Somebody invested in roads and bridges.  If you’ve got a business -- you didn’t build that. Somebody else made that happen!

Gunnar: Okej wow - “du byggde inte det där själv” – jag kan tänka mig att det finns folk som tycker han skändar den amerikanska drömmen genom att påpeka det.

‍

Elinor: Ja, det dröjer såklart inte länge innan den här frasen “You didn’t build that” plockas upp av hans politiska motståndare och blir en JÄTTEGREJ.

‍

Nyhetsmedley: so it was a phrase that kicked of a political firestorm / one remark / for little words / you didn’t build that

‍

Elinor: Folk på Youtube gör olika skämtlåtar som låter såhär:

‍

1: you didnt build that - hammer time
2: countrygubbe - your business belongs to the GOvernment

‍

Gunnar: *reagerar på gubben*

‍

Elinor: Och republikanerna lanserar såklart kampanjen “We built it” och Mitt Romney, alltså Obamas motståndare den här sommaren, uttalar sig såhär:

‍

Mitt Romney: I find it extraordinary that a philosophy of that nature would be spoken by a president of the united states. Do we believe in an america that is great becuase of government or do we believe in an america that is great becuase of free people allowed to pursue their dreams and build their future? *applåder*

Gunnar: Hårda ord.

‍

Elinor: Ja - det där var en lite nerkortad version men i alla fall. Obama går sen ut med en motkampanj, där han förklarar att det han menade var inte att folk inte byggt sin egen business, utan ordet “that” syftar på broarna och vägarna i meningen innan. 

‍

Obama: Those ads - taking my words out of context - they’re flat out wrong.

‍

Elinor: Hans poäng är alltså egentligen, att framgångsrika företagare inte kunnat bygga sina företagare utan all infrastruktur och offentliga investeringar runt omkring. Att dom haft TUR som fötts i USA. 

‍

Gunnar: Inte heller det ett helt populärt statement i alla politiska läger   

‍

Elinor: Nej alltså folk i allmänhet tycker väl inte det känns så kul när man säger till dom att deras framgång beror på nåt annat än deras egna handlingar. Det låter ju som att man säger till olika hårt arbetande entreprenörer att de inte förtjänar sin framgång. Men grejen är att tur SPELAR jättestor roll för framgång. Men våra dumma hjärnor är inte riktigt konstruerade för att ta in det.

‍

Elinor: Dagens Kapitalet ska handla om ifall MERITOKRATIN är en MYT. Om VARFÖR folk blir så UPPRÖRDA när man säger till dom haft tur. Och om varför TUR kan ha blivit VIKTIGARE OCH VIKTIGARE med åren! Efter det här!

‍

*REKLAM 2*

‍

Gunnar: Okej Elinor! När Obama höll ett tal och sa att det inte bara är slit som leder till succé, blev folk helt rasande - det debatterades i morgonsoffor, folk drev med honom i tramsiga skämtlåtar och republikanerna gjorde motkampanjer.

‍

Elinor: Japp.

‍

Gunnar: Och nu ska du berätta varför folk blev så rasande.

‍

Elinor: Ja precis, eller jag ska låta ekonomen Robert H. Frank ge sin analys. 

‍

1. I…think it’s recording yeah, tell me your name again? You’re Elinor? Yeah ok…

‍

Elinor: Han är författare, kolumnist och professor i ekonomi på Cornell University.

‍

12. Well, people got incredibly angry about that speech. There were viral nasty messages by the millions that poured out. 

12. The business community heard Obama telling them that they didn’t deserve their success, that they were just lucky... 

‍

Elinor: Robert H Frank har tänkt jättemycket på tur och framgång, av anledningar vi kommer till alldeles strax. Men hans analys är att kritikstormen mot Obama kanske faktiskt mer på HUR han sa det, än VAD han sa.

‍

13. Telling people that they've been lucky is not a good strategy. 

14. If you want people to reflect on the fact that they have been lucky and to acknowledge that, a much better strategy is to ask them whether they can recall examples of times they were lucky. 

‍

Gunnar: Huh! 

Elinor: Robert Frank har ställt den här frågan till många personer  

‍

16. ((I’ve asked many people.))  They think about it. Its an interesting question. They probe their memory and when they think of an example, you can just see their eyes light up. They get excited, they wanna tell you about it. 

17. Ask don’t tell, is what i advise people on this subject.

‍

Elinor: Vi kanske kan live-testa det här, om jag frågar dig nu, kan du komma på nåt tillfälle när du haft tur?

‍

G: “berättar om en gång jag åkte buss”

‍

Elinor: Hur känns det att berätta om?

‍

Gunnar: Bra

‍

Elinor: Och om jag säger till dig istället att anledningen till att du är här nu, är för att du hade sån TUR med XXX

‍

Gunnar: Det är inte samma känsla! OK så jag skulle säga då att Robert H Frank har rätt i sin erfarenhet av att ask don’t tell. Men varför har han ställt den här frågan till så många människor då

‍

Elinor: Jo för han har skrivit en hel bok om turens betydelse för framgång. Och hans tes är lite samma som poängen Obama försökte få fram i sitt tal. 

‍

Gunnar: Alltså - företag hade inte klarat sig utan offentligt finansierade utbildningssystem, vägar och poliser osv.

‍

Elinor: Den här boken heter Success and Luck, med undertiteln “Good fortune and the Myth of Meritocracy”

‍

Gunnar: “Myten om meritokrati” – inte oprovocerande titel

‍

1. Haha yeah well my book tried to make the point that if you weren’t lucky you probably weren’t going to be successful. It’s easy to misinterpret what I mean by that. It's true that most people who are successful are very talented and also work really hard. The problem is that there are many people who are talented and work hard who are not successful by usual standards. 

‍

Elinor: Man kan sammanfatta Roberts övergripande poäng som att framgång beror på tre faktorer: talang, hårt slit och tur. Och om man saknar den sista, så blir man inte så framgångsrik, hur hårt man än jobbar.  

‍

4. There are just natural limits on talent and ability to work hard, you could push only up to those limits. When there are a lot of contestants, the one’s who have a chance to win are all pretty close to those limits. They are working as hard as people can work, they are about as talented as people can be

‍

Elinor: Så om vi tänker oss en övertydligt tävlings-miljö. Kanske slutet av en säsong av tv-programmet Idol! För exemplets skull säger vi här att just den här säsongen är alla tävlande på maxgränsen för hur bra man över huvud taget kan VARA på att sjunga och dansa och gå hem hos folket med sin sympatiska personlighet. 

‍

Gunnar: Max i scennärvaro.

‍

Elinor: Alla har jobbat så hårt det bara går för det här, men alla kan ju inte vinna. Och då kommer den som vinner till slut göra det på ett visst mått av tur, som dom själva inte kan påverka. 

‍

Gunnar: Kanske att den personen råkar ha valt och repat in en låt av en älskad poplegend som gått bort precis samma dag. 

‍

Elinor: Exakt. Stor tur! Men Roberts poäng här är alltså att det betyder inte att slit inte lönar sig. För vinnaren måste ju fortfarande OCKSÅ ha jobbat skithårt för att bli max-bäst på att sjunga och dansa. Och det är det som hela “you didn’t build that-gate” bottnar i kan man säga

‍

Gunnar: Det var som att Obama sa till Idolvinnaren att det BARA berodde på att den här poplegenden dött – inte för att hen stannat för att hen stannat uppe och repat natt efter natt för att bli max-bäst på sång och dans.

‍

Elinor: Exakt och enligt Roberts teori kan man ta den här SUPERpåhittade situationen som allegori för hela samhället. Alltså folk med toppjobb och toppinkomster har kommit dit på grund av talang och hårt slit – men det är FLER som har max i talang och slit, än det är som faktiskt når toppen. Och det som skiljer dem åt är: Tur

‍

*paus*

‍

Gunnar: Okej fattar. Men om man ska ta upp det här till samhällsnivå så måste vi prata om tur i väldigt bred mening här då. Alltså “turen att födas i rätt familj” typ.

‍

Elinor: Ja precis alltså tid och rum i livets lotteri. Och sen om man pallar kan ju man ju börja se det som att man har TUR om man föds med TALANG för att jobba jättehårt eller nåt. Men där tycker jag vi kan stoppa semantiken

‍

Gunnar: Slutflummat.

‍

Elinor: Vi kan nöja oss i det här fallet med att se det som att tur består av att födas med förutsättningar för att nå framgång. Alltså i ett samhälle med välfinansierad infrastruktur och av föräldrar som kanske uppmuntrar en till framtida succé på olika sätt.  

‍

Elinor: Och sen finns ju också många mer quirky övertydliga exempel också på när slumpen lett till framgång, som kanske tar en den där sista biten. Bill Gates gick till exempel på en av väldigt väldigt få skolor där man fick fri tillgång till en tidig version av en dator på 60-talet, som också gav nån sorts direkt feedback på programmering, vilket var jätteovanligt.

‍

Gunnar: Vilket gjorde att han kunde träna sig och sen grunda Microsoft och bli rikast i världen - fattar! Men alltså, varför är det här så känsligt då? Alltså att en förutsättning för att man ska grunda ett framgångsrikt företag är att man först får gå i skolan och inte typ behöver släcka sina egna bränder eftersom samhället har en brandkår, är väl knappast nyheter för nån

‍

Elinor: Nä men enligt Robert Frank så är det ÄNDÅ ganska svårt att märka själv. Det funkar som motvind vs medvind

‍

19. If you're battling a head wind, riding your bicycle into a heavy wind, you are conscious of it every inch of the way. It’s unpleasant, you have to battle against it. You turn the corner, the wind is at your back, you notice it feels wonderful but only for a few seconds and then you’re completely unaware that the wind is at your back. 

‍

Elinor: Och det funkar på precis samma sätt när folk ska berätta sin livshistoria.

‍

Gunnar: Man minns inte sin medvind

‍

20. They remember the problems they had to solve, don’t remember the things that helped them along.

21. People tend not to notice that they've been lucky in the ways that they have been. Often because luck is inconspicuous. 

‍

Elinor: Och så finns det OCKSÅ en psykologisk term som kallas för “hindsight bias”. Den går ut på att om man ser tillbaka på nåt som hän, som egentligen var helt slumpmässigt, så har hjärnan en tendens att ÄNDÅ strukturera upp det som en sammanhängande kedja av orsaker och konsekvenser. 

‍

Gunnar: Vi vill liksom ha ett narrativ för allt vi gjort.

‍

Elinor: Vilket gör att du är mer psykologiskt konstruerad till att se din karriär som ett resultat av olika grejer du SJÄLV GJORT

‍

Gunnar: Snarare än slump-faktorer som var jag föddes och huruvida min skola hade en dator.

‍

Elinor: Precis.

‍

Elinor: Och… enligt Robert Frank så har också den TEKNOLOGISKA UTVECKLINGEN gjort att TUR har blivit VIKTIGARE OCH VIKTIGARE. Å en förändrad SYN på TUR skulle kunna göra hela VÄRLDEN till en bättre plats. Efter det här. 

‍

*REKLAM 3*

‍

Gunnar: Okej så enligt Robert H Frank på Corenll University så är TUR jätteviktigt för att vinna i den här samhällstävlingen, alltså få toppjobb med topplön och så vidare. För det finns liksom fler som har kämpar så hårt som det bara är fysiskt möjligt, än det finns platser på den här metaforiska prispallen. Och tur har dessutom blivit VIKTIGARE och VIKTIGARE med åren!?

‍

Elinor: Japp! Och det handlar om förutsättningarna för den här “tävlingen” om toppositionerna i samhället som han ser det. Samhällsutvecklingen gör att ännu FÄRRE vinnare, får en ännu STÖRRE bit av kakan.

‍

25. The rewards that people get from being the best at what they do are now many, many thousands times bigger than in the past.

24. The biggest winner win on a grander scale now than ever in the past.

‍

Elinor: Och anledningen till det är utvecklingen av nåt som Robert Frank kallar för “winner take all markets”. En term han lanserade i en annan bok han skrev redan på 90-talet.

‍

33.Usually there is not just one winner, there are more. They don’t get everything, they get a disproportionate share of rewards. We thought - maybe it would be more accurate to call our book: those near the top get a disproportionate share of markets. But that's not a good title for anything, so we called it “winner take all markets” - winner take all societies was the book title.

‍

Elinor: Och den här utvecklingen har pågått liksom jämt.

‍

34. They’ve been spreading for as far back as I know economic history. It used to be, if you played the piano - where was that piano built? In the 1800s, it was almost certainly built very near where you lived. Pianos are very heavy, they are very costly to ship. And becuase of that, the byuyers of pianos was almost always located very close to the factories. There were hundreds, there were thousands of factories.

‍

Elinor: Men nu finns det bara en handfull pianofabriker kvar.

‍

35. Why is that? It’s in part because pianos are so much cheaper to ship now. And we saw that market consolidate, first there were canals, then railroads, shipping containers that could cross the ocean cheaply.

36. The story is the same everywhere. 

‍

Elinor: Ett annat exempel är Roberts egen marknad - alltså marknaden för universitetsprofessorer.

‍

38. In covid we saw a move to remote instruction. 

39. That’s gonna be a bigger and bigger part of instruction. Somewhere out there there is somebody who is the very best person possible to explain the deep ideas of a subject. 

‍

Gunnar: Okej så alltså varför ska man sitta och lyssna på den typ tusende bästa på att förklara kanske Bretton Woods-systemet, om det finns video-tekniker så att ALLA kan ta del av den ALLRA bästa.

39. This technology is only in its infancy, we’re gonna see it grow and grow and grow.

‍

*paus*

‍

Gunnar: Okej så tekniska framsteg av distribution på olika sätt genom egentligen HELA den ekonomiska historien, har gjort att marknaden utvecklas mot att färre vinnare får en större bit av kakan. Men varför är det så dåligt då? 

‍

Elinor: Eller hur, man kan ju tycka att bara är BRA om man kan effektivisera så att typ, ALLA i världen får ta del av det bästa pianot eller den allra bästa förklaringen av bretton woods-systemet eller så 

‍

40. Yes there are clear benefints, its not a bad thing. 

41. But there are side effects. We know that the enormous rewards for the winners in these arenas, that have been one of the main drivers of the big increases in income and wealth inequalities that we’ve seen since the 70’s. 

42. That’s been most dramatic in the US, but it’s been happening in Europe and Asia too...

‍

Gunnar: Okej så enligt Robert Frank så gör den eskalerande utvecklingen av dom här vinnaren tar allt-marknaderna att klyftor i samhället ökar, när vinnarna får en större bit av kakan. Och det tycker han är ett problem.

‍

Elinor: Precis. Och samtidigt så är vi typ psykologiskt konstruerade att inte själva se vilken tur vi haft. 

‍

Gunnar: Precis, det här med medvind och motvind och cykla o allt det där.

‍

Elinor: Enligt Robert Frank så påverkar den här INSTÄLLNINGEN till ens egen framgång, hur man BETER SIG.

‍

24. The people who are succesful - the fact that they think they did it all themselves creates in many of them a sense of entitlement to keep every penny that came their way. 

‍

Elinor: Och du minns att Robert Frank bett “många människor” berätta för honom om gånger de haft tur i livet. 

‍

Gunnar: Just det, och hans erfarenhet är att när man ställer den frågan så lyser människor upp och börjar berätta eller vad det va han sa.

‍

11. And when they tell you about, that kindles the memory of another example. They tell you about that too. And suddenly, their saying: Why aren’t we investing more heavily in the schools? Why aren't we repairing the infrastructure that society depends on? Haha, it’s a magical step 

‍

Gunnar: Okej så enligt hans erfarenhet så lyser dom först upp   – och sen blir dom benägna att investera mer i infrastruktur? 

‍

Elinor: Ja det är en känsla som uppstår - Robert Frank och hans kollegor har gjort experiment på det här.

‍

27. We asked people to describe a good thing that had happened to them. And to one group we said: name three things that you did, that made that thing more likely to happen. 

‍

Elinor: En andra grupp fick skriva ner tre grejer som ANDRA gjort för att den grejen skulle hända.

‍

27. And finally a control group we asked them only to name a good thing that had happened. 

‍

Elinor: Och sen när dom var klara med studien så fick alla en liten betalning, o ch sen fick dom välja om dom ville behålla den eller donera pengarna till välgörenhet.

‍

28. and what we found was that people who had named things that other people had done to make the good thing more likely to happen - they gave substantially more to charity than the people who had named things they themselves had done.

‍

Gunnar: Okej så den här studien visade då att om man liksom uppar folks känsla av tacksamhet genom att be dom fundera på på vilka sätt som haft tur i livet, så kommer den här känslan sen att styra deras beteende. De blir mer generösa. 

‍

31. If you’re grateful for the conditions that enabled you to succeed, you become more generous. 

‍

Elinor: Och Robert Frank tycker då att man kan lyfta upp det här till ett mer samhällsekonomiskt plan. 

‍

26. If you recognize that you've had a chance to succeed in part because of the public investments that we've made on your behalf, then you're more willing to make similar investments for the next people.

‍

Elinor: Och Robert Frank tycker då att det är bra om folk betalar mer i skatt. Men sen kan ju andra politiska åskådningar tycka att kanske man ska ge till välgörenhetsorganisationer istället för staten eller nåt. Men     grundprincipen är i alla fall att om man funderar över när man själv haft tur – så känner man tacksamhet – och det gör att man blir mer generös. 

‍

Gunnar: Lite det Obama försökte få folk att göra i sitt tal.

‍

Elinor: Precis. Men han sa det på ett sätt som gjorde folk skitarga.

‍

Gunnar: Kanske borde Obama kanske bara ha frågat alla istället om vilken tur dom haft i livet, som möjliggjort för dom att komma dit dom är idag. Och sen lagt in en LÅNG konstpaus för personlig reflektion. 

‍

Elinor: Det kanske hade funkat bättre!

‍

ill: *you didn’t build that hammertime edition*

‍

Elinor: Kapitalet är slut för idag - vi som gjort det här heter Elinor Ahlborn och Gunnar Harrius,

‍