Kapitalet

, #

260

2022-06-13

Försäkringstvisten och slutet på slaveriet

I augusti 1781 hissas seglen på skeppet The Zong. Några månader senare slutar resan i massmord. Massakern ska sedan bevaras till eftervärlden i form av ett – till en början ganska alldagligt – försäkringsärende.

Här nedan ligger transkribering eller manus till avsnittet i den mån detta finns.

Elinor: Från Monopol media - det här är Kapitalet. Jag heter Elinor Ahlborn


Marcus: Och jag heter Marcus Morey Halldin


Elinor: Dagens avsnitt utspelar sig under en mörkt och fruktansvärt och jättelångt kapitel av den ekonomiska historien, som ju också på ett väldigt konkret sätt format hur världen ser ut idag. Det ska alltså handla om när SLAVHANDEL var en helt integrerad och legit del av samhällsekonomin.


Marcus: Just det, å man kanske ska vara beredd på att det kommer bli makabert.


Elinor: Japp. Okej, vi ska börja med att backa bandet en bra bit tillbaka. Till amerikanska frihetskriget.


Marcus: Slutet av 1700-talet alltså.


Elinor: Storbritannien ligger i krig med sina gamla amerikanska kolonier.


*musik, miljöljud*


1. since the American Revolution, 1775, 1776


Elinor: Det här är Robin Pearson, som är professor i ekonomisk historia på University of Hull


2. The Dutch joined the American side in 1780.


Elinor: Därför har Storbritannien uppmanat alla brittiska sjöfarare att kapa nederländska fiendeskepp

3.  anywhere in the world, in the same way as they could seize French ships or American ships during wartime, and then capture them as prizes. So these prizes would then be usually brought back to Britain and sold.


Elinor: Men en dag i februari 1781 så kapas ett nederländskt skepp utanför den afrikanska västkusten, och förs tillbaka till Ghana istället. Det här skeppet heter “the Zzzong”.


Marcus: Med z alltså.


Elinor: Och på det här skeppet så finns 244 personer som fångats att säljas som slavar.


*musik start, liten paus*


Elinor: När skeppet har lagt till vid Ghanas kust så säljs det, inklusive alla fångar, till ett syndikat av brittiska slavhandlare som har sin bas i Liverpool. Ledaren är en man som heter William Gregson.


4. you know, very famous Liverpool slave trader, later became mayor of Liverpool. And Liverpool at the time was the biggest slave trading port in the world. And at the time Britain was already the largest slave trading nation in the world.


Elinor: Dom nya ägarna, med William Gregson i spetsen, utser en ny kapten för the Zong.


5. this chap called Luke Collingwood, // the new master of the ship.


Elinor: Luke Collingwood har aldrig varit kapten på ett skepp tidigare. Han har varit med på andra slavskepp som surgeon, alltså en sorts läkare. Men nu får han i uppgift att styra hela The Zong över Atlanten, från Ghana till Jamaica. Men först ska han samla in ännu fler fångar.

6. They wanted another 200 Africans to be enslaved and carried on board the ship before it departed across the Atlantic


Elinor: The Zong seglar upp och ner längs Ghanas kust under våren och sommaren och fylls på. Till slut är nästan 450 människor fastkedjade på skeppet. Det är trångt.


7. this was quite a small vessel, the Zong, it was only 100 odd tonnes.

8. the average slave cargo was about one and a half slaves per ton, and the zong had four slaves per ton. So it was already heavily, heavily overloaded.


*kort paus*


Elinor: Den nya kaptenen har alltså ingen erfarenhet ALLS av att exempel navigera till havs eller basa över en besättning. Och nu har man lagt ALLT ansvar på honom.


9. for keeping both crew and cargo - slave cargo - alive. You know, had they got enough rations on board, had they got enough water on board?


*kort paus*


(högenergi) Elinor: I augusti 1781 så hissar dom seglen  - och styr mot en katastrof.


*paus*


(högenergi) Elinor: Den här resan ska sen komma å bli ett försäkringsärende i Liverpool. En på ett sätt ganska alldaglig dispyt mellan två slavhandlargäng – som i sin tur ska komma att påverka hela slavhandelns historia.


Efter det här.

*REKLAM*


Okej. Så det råder alltså krig mellan USA och Storbritannien och ett gäng allierade länder. Det nederländska skeppet “The Zong” har kapats av britter. Nu ägs det av ett gäng slavhandlare från Liverpool. Det här skeppet ska frakta slavar från Ghana till Jamaica. Det styrs av en helt oerfaren kapten och är dessutom överlastat, med nästan 450 slavar vilket är alltså är 3-4 gånger så många som man brukar ha på skepp av den storleken.


Elinor: Precis.


Marcus: Innan vi går in på själva resan, kan vi också säga nåt om vilka dom här 450 personerna som kedjats fast är?


Elinor: Ja - eller egentligen nej, det finns inga identiteter dokumenterade från just the Zong. Och avhumaniseringen går så långt här, att man inte ens bryr sig om att de här personerna ska ha namn.


10. They were just numbers.


Elinor: Här har vi alltså Robin Pearson igen - som är professor i ekonomisk historia på University of Hull som forskat på The Zong


10 b. And it was usually only after they were enslaved in the West Indies on a plantation that they were actually given some sort of name to put into the slave register.


Elinor: Men mer övergripande, så kan vi i alla fall säga nåt om hur de hamnat där. Vid den här tiden och på den här platsen finns en massa olika vägar till ödet att säljas som slav till europeer så troligtvis är det liten av en mix. Det kan hända efter att man begått vissa brott, att man blir tillfångatagen under krig, eller typ att man stöder fel kung eller ledare i en konflikt och blir politisk fånge. Men det händer också att folk bara straight up kidnappas i brutala räder för att säljas till europeer.


Marcus: Okej, fy fan.


Elinor: Alltså i grund och botten en komplicerad relation mellan lokala slavhandlare och europeiska. Men europeerna har eldat på med starka incitament vilket ökat skalan ofattbart.


Elinor:  Och förhållandena ombord på såna här skepp är, såklart, vidrigast vidriga. Folk är fastkedjade hela tiden förutom när besättningen tar upp dom på däck för att tvångsträna dom nån gång om dagen. Och så är det liksom dom mest osanitära förutsättningarna man kan tänka sig. Inga toaletter, otroligt mycket våld, sjukdomar, dåligt med mat och vatten. Väldigt många dör på dom här skeppen och det är också vanligt att folk bara kastas överbord om dom blir sjuka, för att inte smitta andra.


Marcus: Okej. Så en mardrömsresa på alla sätt då, som The Zong ger sig av på. Och just det här skeppet är dessutom helt överlastat, och styrs av en oerfaren kapten.


*paus*


Elinor: Men trots det så går färden ganska bra. Till en början i alla fall.


11. It seems to have managed to avoided the Doldrums, which is the big risk in mid-Atlantic, being caught in that central Atlantic area of water where, you know, there was no wind and  ships were becalmed.


Elinor: The Zong klarar att ta sig över Atlanten på några månader. Sent i november har dom land i sikte. Dom kan se Jamaicas hamn genom kikaren.


Marcus: Skönt.


Elinor: Ja - här hade resan kunnat vara klar. Men istället så begår då, vad det verkar som, den här oerfarna kaptenen Luke Collingwood ett stort misstag.


*musik start*


Elinor: Han står alltså och spanar på Jamaica – men får av någon anledning för sig att han kollar på nåt helt annat.


12. And for reasons that were not quite clear, it appears that the captain mistook Jamaica for the island of Hispaniola, which was Spanish owned, and the Spaniards, along with the Dutch and the French, were were enemy nations at the time. They were fighting alongside the the United the the American colonists against Great Britain.
*paus*
So the captain clearly did not want to try and dock in Hispaniola.

Elinor: Så eftersom dom tror att det är en spansk fiende-ö dom råkat åka till, så vänder dom på hela skutan och styr bort från Jamaica. Tillbaka ut på det vida havet.


Marcus: Ånej.


Elinor: Och nu är Atlanten inte alls på skeppets sida längre.


13. And about three days later // the ship had been carried by westerly winds quite far away at something like 300 miles away from Jamaica.


Elinor: The Zong driver nu omkring ute till havs. Ombord pågår ren misär. 62 slavar och flera i besättningen har redan dött av sjukdomar, undernäring och olyckor. Crewet inser att dom har navigerat helt fel, och börjar räkna på hur mycket förnödenheter dom har kvar.


14. According to witnesses, they discovered that they'd only got about four days worth of water left, rations of water left for what would have been probably a ten or 12 day journey back to Jamaica.


Marcus: Okej. Alltså vatten för fyra dagar och dom är tolv dagar ifrån Jamaica. Vilken panik.


15. At that point the Collingwood, the captain, appears to have had a meeting with his crew and his officers anyway and they decided

16. that they would throw overboard some a portion of the cargo, some of the slaves in order to reduce the amount of pressure on the on the water rations.


*paus*


Marcus: Okej, dom bestämmer sig alltså för att… mörda folk, för att spara på vattnet.


17. So over a period of three days, they took in batches of 30 to 50- they took handcuffed or chained slaves and they threw them overboard.


Elinor: Dom börjar med att kasta kvinnor och barn på första dagen


18. through the cabin windows.


Elinor: Och sen fortsätter dom med en massaker som pågår i flera dagar.


19. On the second day, they threw another 30 odd male African slaves overboard from the quarter deck and the same happened on the third day as well. And altogether about it's calculated about 132 Africans were thrown into the sea alive.


Elinor: Och i samma veva tog tio till livet av sig.


20. by throwing themselves voluntarily, voluntarily, so to speak, into the water as well. So the total loss is over was about 142 Africans, not just the 132 that were, you know, physically thrown overboard by the by the crew.


*paus*


Marcus: Det här är typ svårt att lyssna på, verkligen helvetet på jorden. Men vad händer efter det här då? Han nämnde ju att det finns vittnen, så skeppet måste ha tagit sig i land på nåt sätt till slut?


Elinor: Ja. Det är lite oklart exakt vad som händer efter det här massmordet. För loggboken har försvunnit till exempel. Men det ska ha börjat regna här nån gång mitt under massakern, och då fyllde tunnorna för dricksvatten på, så dom kunde dom fortsätta segla.


21. The ship apparently took some three weeks to struggle back to finally docked in Jamaica, where the remaining slaves from 240 odd slaves that were left on board were sold quite quickly.

22. the captain then died. He'd been ill for most of the journey. He died within a week of docking in Jamaica.


Elinor: Och sen efter det så seglas skeppet hem till sina ägare i Storbritannien.


23. Back to to Liverpool, arriving there sort of late, the following early the following year.


*paus*


Marcus: Det man VILL ska hända i nästa steg i den här historien, är ju såhär: Skeppets ägare och alla i besättningen åtalas för massmord och döms till lagens hårdaste straff.


Elinor: Ja, det vill man. Men det som händer är istället det här: Ägarna till skeppet försöker få ut försäkringspengar, för sin citat ”förlorade last”.


24. Pretty much as soon as the ship got back to Liverpool the ship owners, the syndicate led by William Gregson, applied to the underwriters to have the losses reimbursed under the insurance claim.


Marcus: Dom tycker alltså att dom ska FÅ PENGAR för det här – istället för att straffas!!!?


Elinor: Japp. Men deras underwriters, alltså försäkringsgivare, är inte helt säkra på att dom verkligen har rätt till det, så dom vill inte betala. Så dom tar den här försäkringsdispyten till domstol. Och det är här historien om Zong kommer skriva in sig i den stora världshistorien.


Elinor: Men för att fatta alla turerna i den här massakern som blir ett försäkringsärende, så ska vi först gå in på hur försäkringssystemet RUNT OMKRING ser ut.

*musik*

Elinor: För det första så är såna här MARINA försäkringar typ hela grunden för typ ALL försäkring som FINNS.


26. I mean *suck* Marine insurance goes back probably to the 14th century and warships ships traveling from Spain to Italy, where, you know, merchant ships regularly insured in Barcelona and Genoa.


Marcus: Man kan ju ändå fatta att det alltid funnits behov av att försäkra just skepp. Eftersom det alltid varit så himla riskfyllt att skeppa på liksom stora trä-segelbåtar på stormarnde världshav.


Elinor: Ja! Det har ju alltid funnits hur mycket som helst som kan gå snett: asså sjukdomar, pirater, stormar, myterier, skeppsbrott och så vidare. Samtidigt som det ju också varit typ det ENDA sättet att frakta saker över jorden.


Elinor: Och därmed har ju affärsmän genom historien också insett att man kan tjäna pengar på dom här stora riskerna, kan man säga.


Elinor: Och därför har hela grunden till hur försäkringar ser ut än idag, uppstått till havs.


25. Well, Marine insurance was the kind of the original form of insurance.

27. A lot of a lot of insurance law derives from marine insurance cases as opposed to fire or life insurance.


*paus*


Elinor: Så på 1700-talet, när Zong-massakern äger rum, så är marina försäkringar alltså redan en superetablerad, förfinad jättebusiness.


28. Very much so. I mean, we think there were probably several hundred people operating as underwriters in London in the early 18th century.


Elinor: Och slavhandeln sticker inte ut på nåt sätt, utan är en helt integrerad del i systemet.


29. Slave ship insurance was fairly much routine, you know, very much part of the wider spectrum of marine insurance. It wasn't something that was kind of unusual or, you know, required its own specific rules.


Marcus: Sjukt nog blir dom som vilken vara som helst.


Elinor: Och mycket av det här äger alltså rum i Liverpool. Där har stora delar av den brittiska slavhandeln sin bas. Och dom här skeppen ofta så stora och dyra att de oftast inte ägs av en individ. Istället går man ihop så ett gäng partners äger skeppen gemensamt.


Marcus: Precis som ägarstrukturen för The Zong ju.


Elinor: Exakt. Och det är också vanligt att man försäkrar varandras skepp.


30. So most Liverpool ships would be insured by syndicates of underwriters. So people coming together to insure, you know, a neighbour ship or a friend-ship.


Marcus: Okej - så skeppen ägs gemensamt av olika gäng eller syndikat av slavhandlare, och försäkras samtidigt av ANDRA gäng av slavhandlare.


Elinor: Precis - lite ankdammigt. Och att alla då redan är i branschen, underlättar när man ska värdera riskerna för att sätta premierna.


31. They knew the ships, they knew the captains, they knew the routes, they knew the risks.


Elinor: Och allt det här gäller också för The Zong. Det har försäkrats av ett annat slavhandlarsyndikat, med en man som heter Gilbert i spetsen. Deras avtal är superstandard för den här tiden. Man använder en formaliserad policy


32. that had been developed at Lloyd's of London by the late 1770s. But actually its origins go much further back. But that standard policy form had phrases as to what was insurable and what wasn't.


Elinor: Det som man i regel får ut försäkringspengar för är skeppsbrott, förlorad last, förstört skrov, stormar till havs, slavuppror, eller att en fiende kapar ens skepp. (korsklipp mot nedan)

33. So storms, ship, shipwrecks, you know, damage to ships and cargoes by taking in water. Also seizure of ships and underwriters were liable for that seizure of ships by enemy by enemy warships or enemy privateers.

34. shipwreck, loss of loss of cargo or loss of ship hulls through shipwreck, through storms at sea and through seizure of a ship by enemy ships. By enemy nations.


35. Which is why during war time that insurance rates doubled usually on these ocean voyages during war time, because it was obviously a higher risk of ships being seized by other nations.


Elinor: Alla dom här riskerna kallas sammanfattat för “the perils of the sea”, alltså “havets faror” typ.


Marcus: Okej - och det är alltså det som The Zong tycker att dom ska få ersättning för.


Elinor: Exakt. Mot den bakgrunden ska Zong-massakern nu upp i domstol.


Elinor: På ena sidan har vi alltså The Zongs ägare, med William Gregson i spetsen. Dom vill ha ut försäkringspengar för dom anser att dom inte hade nåt annat val än att “kasta lasten överbord”.


Marcus: Eller mörda 140 personer, om man ska prata klarspråk.


Elinor: På andra sidan har vi det andra slavhandlarsyndikatet, ledda av mr. Gilbert. Dom som har försäkrat skeppet, och inte alls tycker att de ska behöva betala ut ersättning.


Marcus: Gregson vs Gilbert alltså.


Elinor: Ett oansenlig försäkringstvist - som får oanade konsekvenser. Efter det här.



REKLAM


Marcus: Okej. Slavskeppet The Zongs resa över Atlanten blir katastrof. Besättningen mördar runt 140 förslavade personer. Två år senare ska fallet upp i rätten - inte som en massmordsrättegång, utan en försäkringsdispyt. Två slavhandlar-syndikat mot varandra. Det är Gregson, The Zongs ägare, mot Gilbert, som försäkrat the Zong.


Elinor: Precis. Dom möts först inför en jury i the Guildall i London 1783. Båda sidor presenterar sitt case. Men det är väldigt ont om dokumentation och bevis från resan.


36. There was only one witness who was one of the Englishmen on board, acted as a witness at the trial.


37. I mean, the captain was dead so he could testify at the trial.


Elinor: Skeppets loggbok har ju också försvunnit till exempel.


Marcus: Och själva slavarna - dom har dels sålts vidare på andra sidan jorden och dels räknas dom typ inte som myndiga personer som kan vittna, eller?


Elinor: Nä, alltså dom har väl försvunnit bort i registren, på skeppet hette dom ju bara olika nummer. Kanske är det inte ens nån som kommer på idén? Det är i alla fall ingen av dom som kallas till vittne.


Elinor: Så dom som äger skeppet argumenterar alltså för att dom varit TVUNGNA att döda alla de här människorna, på grund av sjönöd.


Elinor: Men försäkrings-givar-sidan håller inte med. Dom tycker, basically, att själva sjönöden är besättningens eget fel. Så det handlar inte om ett oturligt olycksfall, utan om inkompetens.


Marcus: Just det, och därför ska dom inte ha några försäkringspengar.


Elinor: Men i den första vändan så får skeppsägarna, alltså Gregson-sidan, rätt.


Marcus: Alltså så att Gilbert SKA betala ut försäkringspengar.


Elinor: Men Gilbert överklagar det utfallet på en gång. Dom hänvisar till att alldeles för lite bevis har förts fram och kräver en ny rättegång. Och då hålls en “hearing”, en process som är till för att avgöra om det ska hållas en ny, riktig, rättegång.


Elinor: Den hålls några månader senare. Och då har folk hunnit få upp ögonen för det här fallet. Många är där och bevakar den här hearingen. Den pågår i två dagar och då går man in mycket djupare på vad som hände under massakern.


39. The owners carried on, claiming that the under the insurance policy, which required underwriters to pay out if there was losses due to perils of the sea. That's the phrase used in the insurance policy.


Elinor: Och under paraplybegreppet “perils of the sea” ingår ju en massa olika faror. Och den dom lägger störst vikt vid är risken för slavuppror. Vilket också händer ganska ofta vid den här tiden, det blir revolt på typ en av tio resor. Därför finns en supernogrant kalkylerad försäkringspolicy som går ut på att man kan få pengar som täcker den ekonomiska förlusten som uppstår efter att man dödat en slav som gör uppror.


Marcus: Så brutalt


Elinor: Så ägarna till The Zong argumenterar alltså för att dom var tvungna att kasta en massa personer överbord när dricksvattnet och maten började ta slut.


40. They feared that the Africans on board when they started, when they stopped giving them water or stop giving them food, would rebel. There'd be an insurrection or a rebellion on board.


Elinor: Men försäkringsgivarna, Gilbertsidan, köper inte riktigt det här. Ett argument är bland annat är att dom började med att kasta kvinnor och barn överbord - vilket ju är dom grupper som har minst risk att göra uppror.


Elinor: Och sen hävdar också framför allt att det inte ens var fråga om någon oturlig “peril of the sea” från första början. Dom tycker att besättningen satte sig själva i situationen på grund av ren inkompetens


41. The captain had taken longer to cross the Atlantic than was normally the case. He had mistook Jamaica for another island and therefore sailed away. And all this had caused delays, which the insurers were not liable for.

42. And eventually, that's what the after a couple of days of this hearing, that's what the judges concluded,  that the underwriters weren't liable, that there was a case for a retrial.


Elinor: Gilbert-sidan vinner alltså till slut sin överklagan. Det ska bli en ny riktig rättegång. Men den rättegången äger sen aldrig rum, det är typ ingen som vågar fullfölja verkar det som. Så i slutändan betalas inga pengar ut och allt rinner ut i sanden typ, med själva försäkringsdispyten.


*paus*


Elinor: Men den här hearingen kommer att bli en stor grej utanför rättsalarna. För samtidigt som det här pågår, så har det börjar röra på sig i samhället. I en väldigt liten grupp, måste sägas, om man ser till samhället i stort. Men i alla fall. Idén om att slavhandel är omänskligt har börjat föras fram av en grupp aktivister som får allt större inflytande. En av dom heter Granville Sharpe.


43. who'd already been developed a reputation for helping enslaved Africans in Britain flee their masters.

44. And then he became involved in the in the Zong affair when he // read some of the reports about the Zong case, some of the newspaper reports he publicized the Zong affair. And he actually tried to prosecute the owners of the Zong in the Court of Admiralty for murder.


Elinor: Det mord-åtalet blir det inget av, det var kanske mer av en aktivist-grej att göra. Men han lyckas i alla fall väcka stor uppmärksamhet kring det här fallet.


45. Sharp saw this as a a sign of the inhumanity, as obviously was of the slave trade. And in the years after the song event, Sharpe and his colleagues // promoted the abolition movement // four years after the Zong trial, they founded the Society for Affecting the Abolition of the Slave Trade Slave Trade in London and Granville Sharpe was its first chairman. So this was a society that promoted abolition through the 1780s, 1790s, and eventually achieved the abolition of the British slave trade through an Act of Parliament in 1807.


Elinor: Så fallet kring Zong-massakren blir ett “cause celebre” för abolitionisterna.


Marcus: Alltså som Roe vs Wade är för aborträtten i USA.


Elinor: Och många menar till och med att det är världens första cause celebre som fenomen - alltså ett sånt symboliskt rättsfall som blir politik.


Elinor: Och till slut förbjuds alltså handel med slavar i Storbritannien drygt 20 år senare. Och kanske hade det inte gått till på det sättet – om inte Gilbert och hans partners vägrat betala ut försäkringspengarna från första början.


46. it was an accelerator. It was a catalyst for the abolition movement. So possibly the Abolition Act would have been postponed or delayed had it not been for the Zong affair.


Marcus: Det blir så bisarrt när man tänker på att det här cyniska försäkringsärendet, där de som drabbades är helt osynliga, ändå kan ha lett till nåt bra


Elinor: Sen är ju historien alltid superkomplicerad och det går ju aldrig att dra en rak linje mellan orsak och verkan i efterhand. Och den här lagen som kom 1807 förbjöd bara slavHANDEL – slaveri I SIG var tillåtet ända till 1833.


Elinor: Men det är i alla fall hur Zongmassakern skriver in sig i den STORA samhällshistorien. Men det sker ju lite parallellt och i ett längre perspektiv. Även om man i och för sig kan tycka att 20 år är ganska kort för ett så stort skifte i allmän moral och diskurs.


Elinor: Men om man kollar inom själva slavhandlarbranschen, så är Zongmassakerns historiska konsekvenser inte ALLS lika tillfredsställande.


47. If you look at merchants records for slave merchants, slave traders wreck records for the rest of the 1780s and not much changed in the practice of underwriting slave ships.


Elinor: Men nån gång på 1790-talet så kom ändå en ny liten försäkringsregel, som mest var ett förtydligande för att just exakt en sån här dispyt inte skulle uppstå igen


48. So about 15 years after the Zong affair and a court ruled that ship owners could not claim against an insurance policy if they'd jettisoned their for four lost cargoes for lost slaves, if they'd thrown them overboard without any specific cause.


Marcus: Okej, så efter Zongmassakern kommer en ny försäkringslag som säger att man FORTFARANDE ABSOLUT ska få ersättning om man mördar slavar till havs. Nu måste man bara ha en tydlig ANLEDNING till att göra det.


Elinor: Precis, man upptäckte att just den grejen var lite otydlig i caset med the Zong.


*paus, musik*


Marcus: Jag tycker en intressant grej med den här historien är att den verkligen visar hur integrerad hela slavhandeln var med resten av systemet. Alltså att människor verkligen klassificerades som varor på pappret, precis som socker eller rom eller hästar, i helt standardiserade formulär och policys.


Elinor: Eller hur, och sen tvingas man till slut att människor inte ÄR varor, alltså typ att det här pappret stämmer inte.


((((


Elinor: Men det jag också tänkt på i den här historien jag tycker också är helt stört med den här historien är hur MORALEN kan ha varit så “”annorlunda”” mot vår tid – alltså helt vansinnig, den känns typ forntida. Samtidigt som man hade ett så SJUKT intrikat och förfinat system för affärer och rättsprocesser och försäkringar.


Marcus: Det går knappt att få ihop


Elinor: Kapitalet är slut för idag - jag heter Elinor Ahlborn och du heter Marcus Morey Halldin.