Kapitalet

, #

257

2022-05-16

Nordkoreas eviga skuld

På sjuttiotalet tänkte stora svenska företag att de skulle vara tidiga in på en ny spännande exportmarknad - den nordkoreanska. Det här är historien om en rekordskuld och den svenska doldismyndigheten som får ta hand om den. Medverkande: Beatrice Arnesson, Exportkreditnämnden. Erik Zachrison. Hans Sjögren, historiker.

Här nedan ligger transkribering eller manus till avsnittet i den mån detta finns.

G: Från Monopol Media, du lyssnar på kapitalet - och idag hör ni en ny röst - Marcus morey-Halldin, välkommen!


M: Taaack!


Och du har såklart en historia att berätta - kan du teasa lite vad vi kommer få höra?


M: ja men om jag får säga det själv så är det en ganska matig story! Det är en historia om en pionjärsatsning som gick fel, en jättestor skuld och en doldismyndighet som som är avgörande för svensk export som fick i uppdrag att driva in den här skulden


G: Inte dåligt - men var börjar vi?


M: Vi börjar med en  man, som en gång skulle anordna en industrimässa i ett fjärran land!


ILL Vi hyrde lokaler och såg till att det fanns tolkar, o alla grejer skulle förstås först fraktas över i huvudsak med järnväg o med båt


M: Det här är Erik Zackrisson, han jobbade 1975  på Exportrådet och ett av hans uppdrag var att fixa så allt funkade på den här mässan


G: fattar


M: och Erik gjorde såna här grejer lite då och då, det var mycket som var lite likadant. Det var stora mässhallar i främmande länder och svenska företag som ville visa upp sig och hoppades få sälja.


G: jag tänker att det kanske inte är så spännande, för att mässhallar ser lite likadana ut i typ alla länder, oavsett var man är.


M: ja, och det finns massa saker som är precis som vanligt med den här mässan också. Det är ungefär de vanliga stora svenska företagen som vill visa upp sig. Det är Alfa Laval och Volvo och Tetra pak och Sandvik, och det är en ganska vanlig mässhall och det är vanliga montrar där de här företagen ska visa upp sig.


  • Vi försökte marknadsföra de svenska färgerna i blått o gult o de tre kronorna som vi hade


M: Och när mässan väl öppnar så kommer det stå vanliga ingenjörer i köer för att gå på seminarier, kanske bläddrar de lite i den blå utställningskatalogen med tre gula kronor på, läser handelsminister Kjell Olof feldts förord,  om hur han hoppas på mer handelsutbyte och sen kommer de att gå och kolla på volvobilar och sandvik….borrar… eller vad det kan ha varit.


G: en normal utlandsmässa för en svensk exportjänsteman 1975.


M: Precis. Men: det som inte var så normalt med just den här mässan 1975 var att den ägde rum i Nordkorea.


Och i och med det så hände flera grejer som kanske inte brukade hända på svenska industrimässor: Till exempel  innan mässan har öppnt uppstartsfasen, när Erik och hans kollegor håller på att förbereda själva mässhallarna


— Vi drog ut på tiden och jag sa imorgon eller om två dagar måste vi få tillgång till alla lokaler i sin helhet så vi kan börja, men då fick vi klart för oss efter ett tag att i en av hallarna så förvarades det statyer av kim ill sung den stora ledaren och föremål som hade tillhört honom


M: Den här mässan skulle inte bara bli beviset att sverige låg i framkant o skulle en av de första in på den ny marknaden,  den skulle också leda till en av de absolut största skulderna i den svenska exporthistorien.


Hur Nordkorea blev skyldig sverige 3 miljarder kronor - efter det här.


REKLAM




G: Ok, så vi är i Nordkorea 1975, det är svensk industriutställning  - allt det här kommer att leda till att vi får lära oss massa om hur internationell handel och doldismyndigheter funkar.

Vi har hört om Erik Zacrisson som har lite svårt att komma in i en av mäshallarna eftersom den är full av Kim ill sung-statyer - Men innan vi fortsätter höra om “en svensk exportjänsteman på resa” måste du nog backa bandet - varför ville vi ens ha en industriutställning i Nordkorea?


M: Det är ju svårt att tänka sig när man tänker på det det här extreemt isolerade landet idag - men på början av 70-talet var situationen en helt annan!


Då tänkte man att Nordkorea var ett land med stora naturtillgångar, en välutvecklad industri med snabb produktionsökning, näst mest industrialiserade länder i östasien efter japan, och att det inrikespolitiska läget är ovanligt stabilt.


G: All good!


M: Ja, alltså det gick så bra för Nordkorea vid den här tiden. Du vet femårsplaner?


G: yes - faktiska planer på typ allt ekonomiskt som skulle göras de kommande fem åren som kommunistländerna höll på med.


N: Nordkorea hade en sån femårsplan mellan 1971 och 1975 - den skulle de klara av på bara 4 år!


G: så det fanns en framåtanda och sverige ville liksom in på den nordkoreanska marknaden.


M: Precis. Man kan säga att det var en ohelig allians av vänstergrupper (som var sura på att Sverige erkänt sydkorea men inte nordkorea) och svenska företag sugna på ny business. Det här gjorde att Sverige och Nordkorea fick en ovanligt tidig relation - det skrevs handelsavtal, och sverige var första västland att erkänna nordkorea, 1973  


… och det här ska man inte glömma - det var inte ovanligt för svenska företag att handla med länder bakom järnridån, erik hade varit och gjort industrimässor i sovjet


G: Man tänker ju typ att det var som två olika världar, väst och öst, som möttes typ bara när det var OS


M: icke



G:  Ok men om vi gått tillbaka till erik och industriutställningen våren 1975 Han berättade ju att han hade svårt att få tillgång till en av mässhallarna för att den var full av Kim Il Sung-statyer - men sen då - när han hade fått det, hur gick det i övrigt?



M:

Jo men Erik berättar att det är andra weird grejer också, även för honom som var rätt ruttad efter att ha arrangerat mässor i slutna länder. Till exempel: Efter att mässan hade öppnat, så var det ett annat problem:  Då kom inte bussen som varje morgon skjutsade alla svenskarna från hotellet där de bodde till mässområdet några kilometer därifrån (Älvsjö-skämt)


G: Den kom inte?


M: Nä och förklaringen från nordkoreanerna var att det var - att viktiga regeringspersoner skulle besöka mässan. Svenskarna blev sura men kunde inte göra nåt direkt.


Men dagen efter när de kom till mässhallarna så var det vissa av dem som märkte att nånting hade hänt


ILL Då visade det sig att det hade varit en delegation där från nordkorea som varit där o tittat lite extra och lyft på luckorna o tittat bakom kulisserna litegrann på utställningsprodukterna eftersom de stod där i deras hall, och du kan kalla det för industrispionage eller titta lite bakom kulisserna helt enkelt


G: Tror jag aldrig hört nån prata så oupprört om industrispionage förut.spionage” - Men hur gick utställningen,  “fick vi nå sålt eller”, till nordkoreanerna?


M: jadå, alltså redan innan utställningen hade till exempel alfa-laval fått en beställning på 223 miljoner, deras dittills största exportbeställning någonsin. Räknar man om det till dagens penningvärde så blir det ungefär  1,8 miljarder…


En annan beställning som i efterhand blivit ganska känd var på gjordes under den här tiden var på 100 volvobilar av modellen 144, som levererades till Nordkorea, varav vissa fortfarande rullar!


G:  Så så här långt är det här nordkoreasamarbetet typ en succé?


M: ja, alltså typ. Men Erik Zackrisson på exportrådet, som var nöjd med den här utställningen.  Han märker att det började krackelera lite när han skulle packa ihop och åka hem. Det fanns ju en massa maskiner där, som var liksom “utställningsexemplar”, och dealen var Nordkorea skulle få köpa dem lite billigare. Så Erik skulle se till att man skulle skriva avtal på det här. Och det här börjar dra ut på tiden. Det tar liksom VECKOR. Och Erik zackrisson får snällt stanna kvar i nordkorea när alla volvo-och Sandvik-chefer åkt hem


ILL Som utställningskommissarie blev jag lite sådär, jag ska inte kanske säga ordet gisslan, men lite gisslantagen, för att vi ville verkligen ha en representant som kunde följa det här tills det var påskrivet och tills det var betalt


G: återigen, precis som när han pratade om “lite industrispionage” så låter han väldigt lugn när det gäller att hållas som gisslan


M: Ja, alltså han var ju inte rikigt gisslan som att han inte fick lämna, utan det är bara det att om han hade lämnat innan de svenska företagen fick betalt så hade han inte direkt varit populäraste killen på exportrådet, den där våren 1975.


Det är en massa problem fram o tillbaka, han  Men till sist få betalt för de här “utställningsexemplaren”  -


Men det är inte bara Erik som märker att det blir problem med Nordkoreanernas betalningar - även de svenska företagen märker att det är tomt på deras konton:

De har redan börjat leverera 100 volvobilar ,gruvborrar från atlas copco, bastuaggregat, de har grejerna har sålts på kredit med löfte om betalningar som ska komma.  Men under slutet av 74 och våren 75 så slutar betalningarna komma - när det fortfarande är  totalt 670 miljoner kronor kvar att betala ut till svenska företag från Nordkorea.



G: Du behöver inte ens räkna om det till dagens penningvärde - det är supermycket. SÅ du säger att de företagen förlorade alla de där pengarna?


M: Nej, de gjorde ju inte det. För istället så kickade ett annat system in - ett system som jag aldrig hade hört talas om innan jag började läsa om den här storyn., De här fordringarna togs över av nåt som heter exportkreditnämnden - en svensk doldismyndighet kan man säga, och i slutändan staten Sverige!


G: I slutändan är det mina pengar! L’estat ce’st moi, eller vi alla!


M: Jo och de som representerar “oss” i det här är ju då Exportkreditnämnden. Och för att förstå den här historien, så måste man förstå lite om den här nämnden. och ska man göra det, så ska man snacka med personen som, bokstavligt talat, skrivit deras historia


  • ILL Boken kom ut där 2009-2010 kanske

Hans Sjögren (historiker) (född 1960), professor i ekonomisk historia och institutionell ekonomi vid Linköpings universitet. Han har skrivit boken “I en värld av risker - EKN 1933-2010”, som publicerades, ja 2010


ILL Och då var vi ju mitt i en stor finansiell kris, som började med att amerikanska lehman brothers ställer in betalningar sen blir det en dominoeffekt av det finansiella systemet. Under den tiden aktiverades EKN för de har ju sina statliga garantier och de är en myndighet och det, så deras roll aktiverades klart väsentligt under den här persioden och det var så det började en gång på 30-talet


Ja, för Exportkreditnämnden eller EKN, började i efterdyningarna av den stora depressionen för att hjälpa svenska företag att få igång svensk export - och Sverige låg efter!


ILL Konkurrentländerna hade redan startar motsvarighet till EKN och då kände man att vi måste vara med på tåget vi måste göra samma sak


G: Men vad är motsvarigheten?


Jo men de kallas Exportkreditinstitut, (Export credit agency ECA på engelska), och först såg man det i Sverige som att den svenska varianten EKN var nåt nästan tillfälligt som var tvungen att förlängas en gång om året, men så funkade så bra så efter många år så blev det permanentat, på 60-talet


G: Jag hör export, jag hör kredit - men berätta - hur funkar det?


M: Vi kan låta EKN själva svara på det, eller deras kommunikationschef Beatrice Arnesson


ILL Hos EKN så kan man försöka sig mot risken att inte få betalt i exportaffärer och exportföretag o banker kan försäkrasig mot den risken, så det är en försäkringsverksamhet, och det som skiljer EKN från annan försäkring är att EKN täcker även det som brukar kallas force majeure, alltså krig, revolutioner, naturkatastrofer, så EKN är en säkerhet i alla lägen


G: (kommentera att det låter som en slogan slogan) Ok, så om du är, till exemplen Alfa-laval som vill sälja borrar till Nordkorea i mitten på sjuttiotalet…


M: Eller om du är bolaget Jaxal i Övertårneå som vakuumformar plastprodukter som kåpor som man sätter över släpvagnar så att lasten inte ska trilla ut..


G: Vad gör du då?


M: Jo men antagligen är det du eller din bank, som behöver minska risken, så ansöker man om en garanti som det heter i EKN-språk, men i stort sett är det en försäkring.


Så företaget eller banken betalar en premie, och så finns det en självrisk, så om affären går om intet, så tar EKN över fodran om köparna inte betalar krediten.


Det finns en massa olika varianter på garantier eller försäkringar, men huvudpoängen är att de alla  finns för att svenska företag ska våga göra fler lite, ja riskfyllda affärer utomlands då som vanliga banker inte vågar gå in o ta hela risken för - o  Slutresultatet blir - mer svensk export, fler jobb, allmän succé!


G: Statligt Dopad försäkring!


M: Kan man säga. Men även om EKN är en myndighet, så ska de göra affärsmässiga bedömningar om de kan lämna de här garantierna eller inte. Och precis som att din bilförsäkring blir lägre om du äger en.. Totoya från 97 och bor i Sandviken och är en gammal dam…



G: Och JÄTTEDYR om du är en 22 årig kille som äger en porsche i stockholms innerstad, jag fattar. Så det är olika dyrt att göra exportaffärer i olika länder, frågetecken?


M: japp man kan till och med gå in på EKN:s hemsida o skrolla i deras landlista. Såhär  hmm, jag vill försäkra en kredit på tolv månader och göra affärer  med ett företag i Barbados, ja men då blir premien 3.10%  procent, men ska jag göra en affär där köparen är centralbanken i Chile, då blir premien 0.30%


G: Bardbados o Chile, Jag märker att du inte har pallat att scrolla så värst ner i landlistans A till Ö  för dina exempel, men det är ok för den här gången eftersom det är ditt första avsnitt.


Men nu vill jag tillbaka till Nordkorea - för jag antar att 70-talets EKN-människor satt i nåt kontor, rökte inomhus, det kom dit nån volvogubbe och sa att “vi vill exportera massa bilar till nordkorea, kan vi få en garanti”,  och EKN sa att “Nordkorea, ja det blir toppen, vi kör!”


M: Ja, återigen, Nordkorea då var nåt annat än Nordkorea nu, var ett land påväg uppåt, trodde man, så  även om de la Nordkorea i den näst mest riskfyllda klassen av länder så gav man garanti efter garanti, det var på nivån att EKN som då funnits sen 30-talet aldrig upplevt sån snabb o kraftig efterfrågan från svenskt näringslivet på krediter för ett och samma land. Det var på nivån att EKN frågade sig - vi kanske måste utöka verksamheten för att keep upp med den här efterfrågan


G: Jag ser framför mig som sitter och svettas för att den måste godkänna  garantier på löande band, bläcket i pennorna tar slut, “ann-marie gå och hämta fler pennor i förrådet jag måste ställa ut fler nordokorea-garantier!”


M: Ja, och enligt Hans Sjögren, professorn som vi hörde tidigare som skrivit en bok om EKN:s historia så hade de inte heller så mycket val,


ILL Statsministern Olof Palme han reste flitigt till många underutvecklade länder och sa att “ja men det där skulle vi kunna hjälpa till med” och sen kom han hem och trumfade igenom detta och när det gäller just Nordkorea så fattade han det beslutet innan han hade talat med EKN


G: så det fanns en politisk del av det ändå


M: Absolut, men det behövde ju inte vara så att EKN inte trodde att affärerna skulle hålla, för så vitt jag förstått så trodde de verkligen det när de utfärdade sina garantier


G: Men sen slutar Nordkorea betala.


M: Ja, och EKN får panik. I Mars 1975 strax efter industriutställningen flyttar man ner Nordkorea till den sämsta garantiklassen, och i Maj stryper man all ny garantigivning, man drar tillbaka offerter om garantier till exportföretag, det handlar om 400 miljoner som man inte längre vill stå bakom


G: Meeen då var det ju redan en massa betalningar som inte kommit in?


M: japp 670 miljoner -  Varav EKN garanterat 660.


Det var ju då 1975 - och sen dess, så har skulden bara växt och växt, och växt, idag är den, inklusive självrisk, uppe på en sådär 3 miljarder kronor!


G: Gasp!


hur man driver in en skuld på 3 miljader - efter här



REKLAM


G: Ok, Så Sverige på 70-talet trodde vi skulle vara smarta genom att bli bland de första att göra business med den då lovande industrinationen Nordkorea - men det gick åt helsicke, en massa svenska stora företag hade redan levererat produkter men fick inte betalt …


M: och Exportkreditnämnden, en svensk myndighet/försökringsbolag som inte är ett bolag, det är de som sitter med Svarte petter och får ta över fodringarna på nordkorea från de här svenska företagen


G: precus, för att volvo och alfa laval har betalat en premie för att få sina exportaffärer försäkrade


M: Ja, precis, och de får ju inte tillbaka exakt allt, det är lite olika beroende på vilken slags garantier det rör sig om, det finns självrisk,  men det kan röra sig om så mycket som 95% av affären idag, men enligt EKN själva att det antagligen var högre självrisk då på 70-talet


G: Så Volvo kanske fick betalt för 900 avv tusen volvobilar


M: Ja men nåt sånt kanske. I efterhand så är EKN väldigt självkritiska till att de gick med på att försäkra de här affärerna


G: Det skulle jag också vara


M: Det handlade bland annat om att de inte förstått att Nordkoreas hamnar var outbyggda, att deras administration var oerfaren och “sannolikt inkompetent”, det är en gammal ekn-direktör som sagt detta inte jag!  och så hade man dessutom trott att östblockkompisarna i sovjet eller Kina skulle gå in o betala om inte nordkorea fixade det


G: Såklat man inte vill gå in och betala för sina inkompetenta allierade.

Men vad hände sen, med skulden?


M: Nä men trots löften och förhandlingar så gick det inget vidare, berättar Hans Sjögren ekonomiprofessorn som skrivit boken om EKNs historia


ILL Till och börja med hade man vissa förhoppningar ändå att få det här materialet betalt o bilarna o allt vad det var, och då hade det varit förhandlingar i nordkorea o nordkoreaner hade kommit till stockholm och svenska staten betalade notan för detta, men efter en fem sex år inser man att vi kommer aldrig få de här pengarna tillbaks, så sista gången nordkoreanerna var här så förlas de på frälsningsarmens hotell istället för grand hotell för då menar man (skratt) att nu är måttet rågat nu ska vi inte betala mer



G: (Reagerar på hotell-grejen)

Men det här som hans sjögren säger om att svenska Svenska staten betalar notan,  menar han då EKN - som är en myndighet? Hur funkar det - var får de pengarna ifrån för att täcka failade affärer? Hur finansieras EKN?


M: De har inga anslag från utan de är helt och hållet finansierade av försäkringstagarnas premier, alltså avgiften för att få sina risker försäkrade. ¨


G: Ok men låt oss säga att det blir en finansiell kris, alla exportaffärer goes Nordkorea, det måste ju ha hänt nån gång under de här typ 90 åren som EKn har funnits?


M: Japp, men no worries, säger beatrice Arnesson på ekn! då får de låna från statskassan!


ILL Beatrice  det hände faktiskt under ett par exceptionella år under 80-talet, då räckte inte pengarna, ekn betalade ut mer skadeersättningar än vad man fick in i avgifter o hade inte resurser tillräckligt, och då lånade ekn i riksgälden och sen när verksamheten gick på plus igen så betalade ekn tillbaka lån o ränta och så


M: Sen finns det lite regler de måste förhålla sig till , Regeringen beslutar om en “garantiram” svd hur mycket EKN får garantera, totalt, under ett år. Just nu är det nätta 500 Miljarder kronor, så det finns ju ett tak så att säga


Men Gunnar, Vet du vilka som, till skillnad från EKN, fortfarande inte betalat tillbaka?

G: Låt mig gissa: Nordkorea


M: Japp.


G: Men kan ett land bara… strunta i att betala? Varför gör inte alla så?


Grejen är att det inte är ovanligt att länder har skulder till EKN o i slutändan Sverige, men vanligtvis brukar det lösa sig i längden.


En del av Sverige är en del av Parisklubben, en klubb för 22 rika länder som brukar låna ut pengar kan man säga


ILL För om en stat inte kan betala så är det fler länder som har fordringar på det landet och då samverkar man internationellt,  jamen hur gör vi nu, och det har historiskt varit så att länder har kunnat renovera sin ekonomier , komma på fötter igen, kunna betala av, fast mer långsiktigt än det var tänkt från början, och de flesta stater är ju väldigt angelägna om att hamna där, för man vill ju helst upprätthålla en kreditvärdighet, man vill inte vara en stat som inte betalar för sig, för då kan man aldrig få lån igen, så det är angeläget


M: Det här är väl lite av ett sidospår kanske men om man är intresserad av hur internationell skuldlösning funkar, så kan jag säga att de här avbetalningarna kombineras ofta med åtgärdsprogram från IMF, om att länder måste skära ner på sina utgifter för att få låna mer osv.  

G: ah,Känns som det var mycket snack om om det där när det gällde Grekland och deras skulder



M: Och ibland kan Parisklubben bevilja nedskrivning eller avskrivning av skulder som ett land har


Just nu har Nordkorea ställt sig utanför allt det här, de pratar inte med Parisklubben.

Men grejen är att en grej som Beatrice från EKN sa till mig - företag med skulder, de kan försvinna, men länder finns kvar, och kan ibland betala tillbaka efter en lång tid. Angola som hade skulder från 80-talet betalade av sin skuld till Sverige 2010 på 89 miljoner kronor.  


G: Snyggt!! Men du vet ju att jag bara vill höra hur det går för Nordkorea!


M: Ja, alltså de betalade tillbaka litegrann på 80-talet, men den där skulden har ju med räntor bara växt o växt, o om man räknar med självrisken är den uppe i 3 miljarder,  215 miljoner kronor, i slutet av förra året, så det lär väl ha växt med några mill till idag. EKN:s överlägset största fodran.


G: Och vad gör EKN?


ILL Från tid till annan så görs nya avtal ändå, eftersom NK hela tiden bekräftar så går det att upprätta avtal och formalisera det hela och det är då man kapitaliserar räntor och sådär, men det är en ganska sluten relation, det händer inte särskilt mycket


M: Dagens industri publicerade faktiskt ett sånt här avtal, eller faktura från EKN till Nordkorea för några år sen, och det ser verkligen ut som en påminelsefaktura, med bankokkontot dit pengarna ska in, ett please sätt in det här innan 31 december på det här nordea-kontot, och “använd den här referensen “


G: Så om dom vill skicka pengar, så vet de var de ska


M: japp, de har vårt kontonummer!


G: så rent bokstavligen så är det typ som inkasso. De skickar påminnelser, beloppet växer. röda kuvert.


M: ja - men när man gått igenom inkasso så hamnar man ju till slut hos kronofogden. grejen med det här är ju att… det inte finns ngn fogde. Det är ingen som kommer och mäter ut nordkoreas… tv.

Även om IMFs system för de politiska fordringar LITE är likt såna skuldsaneringar. MEN EKN har ju massa fordringar till företag . och de fordringarna är ju svåra att få tillbaka när företaget är helt borta tillsammans med sina tillgångar.



G: Men hur mycket får EKN tillbaka egentligen, allmänt?


M: under de senaste 20 åren ligger den siffran på uppemot 30%, men sen framåt nu räknar man på 15%, eftersom det är mer skulder från företag nu då än det var då när det var länder


G: Som Nordkorea. Trist ändå att den skulden ligger där och sabbar statistiken, undrar om de räknar med Nordkorea-pengarna i den där prognosen


M: Nja det är ju ett long game det här menar EKN, men när Beatrice förut sa att man upprättar avtal och sådär så kanske det lät lite som en dialog än vad det egentligen är…


ILL Vi skickar våra avtal, det är lite ensidigt



M: Men det är Kapitalet slut för den här veckan!


Om man verkligen vill nörda ner sig i exportkreditnämnden kan man läsa Hans Sjögrens bok EKN - I en värld av risker, och jag vill också tipsa om Lovis Lamms bok “Ambassaden i Paradiset”, om sveriges relation till Nordkorea där jag hämtat mycket info till det här avsnittet. Vi som gjort det här avsnittet är jag Marcus Morey-Halldin, du gunnar Harrius. Avsnittet har mixats av jesper hagenborn och på kapitalet-redaktionen Elinor Ahlborn och vår chef heter Jacob Bursell.


Hörs nästa vecka!