G: Från monopol media, det här är Kapitalet, med mig Gunnar Harrius

E: Och med mig Elinor Ahlborn.

‍

G: För några veckor sedan - närmare bestämt den 27 September - så sker Riksmötets öppnande - kanske mer känt som första dagen i riksdagen.

‍

E: En ny termin

‍

G: Nya pennor och block, kolla vilka nya kollegor man har - hela den grejen. Det här är den första officiella dagen på den nya mandatperioden 

‍

E: Det är den här dagen som folk som gillar att ha folkdräkt på sig - har folkdräkt på sig.

‍

G: Precis, och det här är en högtidlig dag generellt, i det officiella programbladet står det att det här är första dagen för riksdagsledamötenas uppdrag, och att “Ett klubbslag i kammaren kan ge eko in i framtiden och forma oss som nation och individer.”

‍

E: Fint ju

‍

G: Och som vanligt vid riksmötets öppnande, så är det vår statschef, Carl den sextonde Gustaf  – den sjunde regenten i ätten Bernadotte och den längst sittande monarken i svensk historia – som håller öppningsanförandet. Det är han som officiellt öppnar mötet.

‍

Kungen: – Herr talman… Ärade ledamöter av Sveriges riksdag

‍

G: Det här är ju inte första gången som kungen öppnar riksmötet - första gången var för 48 år sedan - den 11 januari nittonhundra sjuttiofyra. Och kungen tycker att det här - alltså öppnandet 2022 - kunde vara ett bra läge att blicka tillbaka lite till den tiden. Tillbaka då till 1974

‍

Kungen: – Vårt land befann sig då i ett läge som på många sätt påminner om dagens. Vi såg ekonomisk instabilitet i världen, stigande energipriser, och hög inflation. 

‍

G: Och det här är ju sant. Även 1974 hade vi, precis som kungen säger, lite obehagligt hög inflation, som följd av en energikris och dessutom då en lite mer allmänt krisig stämning i hela världen.

‍

E: Det är faktiskt väldigt likt!

‍

G: Samtidigt är det ju såhär, att nån gång efter 1974, så slutade det ju vara jättehög inflation och energikris och allmänt ekonomiskt jobbigt.

‍

E: Så måste det ha varit!

‍

G: Så jag tänkte att det kunde kanske vara rimligt att göra en liten tidsresa, och se vad man faktiskt gjorde, så att vi kan lära av historien! Så i dagen kapitalet ska vi åka tillbaka till 1970-talet, en tid då man – precis som nu – hade det riktigt jobbigt ekonomiskt. Vi ska se vad de gjorde rätt, vad de gjorde fel, och om lösningen på gåtan “vad ska vi göra nu?” - kanske finns dold i historien. En ekonomisk tidsresa - efter det här.

‍

*Reklam*

‍

E: Okej så vår kung - Carl den sextonde Gustaf - menar att det ekonomiska läget på sjuttiotalet var väldigt likt det som vi har idag: hög inflation, energikris, allmänt osäkert ekonomiskt läge.

‍

G: Exakt.

‍

E: Och om man utgår ifrån premissen att vi faktiskt kan lära oss något av historien, så är det här väl ett utmärkt tillfälle! Hur var det på sjuttiotalet - vad gjorde de bra, vad gjorde de mindre bra - vad borde vi göra idag.

‍

G: Något sånt! Och då skulle man ju önska att det fanns en historiker som just nu sitter och tittar på hur det egentligen var på sjuttiotalet! Allra helst någon som också såg det här öppningstalet av Riksdagen och tänkte “jag sitter ju precis och undersöker dom sakerna!”

‍

EL: – Jag sitter ju precis och undersöker dom sakerna.

‍

G: Det här är Elisabeth Lindberg. Doktorand i ekonomisk historia vi Uppsala Universitet.

‍

E: Känd för att i tidigare avsnitt av Kapitalet har pratat om Sven Grassman - avsnitt 233

‍

G: Verkligen. Och inte för att syssla med åsiktsregistrering, men eftersom vi nu pratar om ekonomisk politik så kanske det är bra att säga att hon är medlem i reformisterna, som alltså är en del av Socialdemokraterna.

E: Fattar. Men framförallt är hon forskare!

‍

G: Gud ja. Och hon är precis den person vi letar efter - för hennes avhandling handlar bland annat om 70-talets ekonomiska politik, och hur man hanterade de olika kriser som uppstod då. Och en del av hennes case är att det är väldigt likt hur det är idag!

‍

E: Hon kan ha kungen som källa på det.

‍

– Ja, jag måste lägga in honom i fotnoterna på något sätt.

‍

E: Och bara för att var tydlig - vad är det som är likt? För jag tänker att det kan ju inte vara exakt samma situation som idag där Ryssland har invaderat Ukraina och vi har en avreglerad energimarknad och det har precis varit pandemi, och allt det här som driver på inflationen idag.

‍

G: Nej men precis, vi kanske ska etablera lite mer detaljerat orsakerna till det spända ekonomiska läget på 70-talet, så vi får lite bättre förståelse för situationen.

‍

– Amen ytligt sett så är det inflationen som är mest likt. Men om man tänker bakom det så är det att det är energipriserna som driver på. Då var det oljan, nu är det gasen för Europa. Det är likt i det att det är ett krig i botten. Idag är det Ukraina, då var det Israel Syrien Egypten. Och det är likt i att det politiska läget i Sverige var i fragmentisering.

‍

G: Jag tänker att vi tar dem i tur och ordning här då. Först: inflationen.

‍

E: Den är hög! Idag är den… 9,7 procent tror jag var det senaste?

‍

G: Precis, och den kommer ju då - alltså det är ju lite halvomtwistat var den kommer ifrån i grunden, men jag tror i princip alla är överens om att den just nu mest drivs på av energipriserna. Och så var det alltså också på 70-talet.

‍

– Eller egentligen ännu tidigare så började det i Vietnamkriget och finansieringen av det. Det var underskottsfinansiering helt enkelt. Man gav ut mer och mer dollar för att slippa höja skatterna. Och samtidigt så höll man då på med kapprustning med Sovjet, man skulle till månen och det var väldigt mycket utgifter.

‍

G: Och för USA är det här egentligen okej - Dollarn är en väldigt speciell valuta, det är världsvaluta - så om man tänker att man trycker väldigt väldigt mycket kronor så finns det egentligen bara Sverige som kan absorbera de här pengarna, och se till att det inte blir inflation av den anledningen. Medan Dollarn har i princip hela världen som kan absorbera den här ökningen av pengar, för alla vill ha Dollar. Inte minst för att olja handlas i Dollar.

‍

– Men problemet var att sen byggdes det upp större och större vinster i de oljeproducerande länderna, och de här pengarna hade ingenstans att ta vägen. 

‍

G: Så även om USA kunde hitta platser att lägga sina dollar någonstans, så kunde inte oljeländerna göra det. De hade helt enkelt så pass MÅNGA dollar. Man kan säga, mycket förenklat, att de här pengarna mest cirkulerade runt i det europeiska banksystemet, i jakt på investeringar. 

‍

E: Var det här för att oljepriset var så högt?

‍

G: Ja, precis. för att redan på 60-talet så har de oljeproducerande länderna gjort en grej

‍

– Ja men de bildade en kartell som heter OPEC, som fortfarande finns kvar.

‍

G: OPEC är vi bekanta med

‍

E: Organization of the Petroleum Exporting Countries

‍

G: Irak, Iran, Kuwait, Saudiarabien och Venezuela, Libyen, Algeriet, Nigeria och Förenade Arabemiraten, Qatar och Indonesien var med på sjuttiotalet, sen dess har det tillkommit ett gäng, och några har hoppat av. Opec är då en organisation, eller en kartell, som i princip bestämmer priset på olja. Eller de har nästan 80 procent av all världens oljereserver, och tillsammans så bestämmer de hur mycket olja som ska produceras och exporteras, och på så sätt styr de priset.

‍

E: Ett ganska effektivt sätt att tjäna pengar

‍

G: Verkligen. Och extra effektivt var det under den så kallade oljekrisen 73. I oktober 73 bryter det så kallade Oktoberkriget ut, mellan Israel å ena sidan och Egypten och Syrien å andra sidan. Vi behöver kanske inte gå in på exakt vad som ledde till vad där, men det som hände var att OPEC, som i princip alltså bestod av arabländerna, bestämde sig lite förenklat för att inte exportera olja till någon som stödde Israel, och det var ganska många. Och samtidigt så tryckte man upp oljepriserna rejält. Det blir oljebrist i hela världen, inte minst i USA. I november 73 håller Nixon tal till nationen.

‍

– To make sure that there is enough oil to go around for everyone for the entire winter, it will be essential that we work in lower temperatures.

‍

G: Han säger alltså att man måste sänka temperaturen på arbetsplatser och hemma.

‍

E: Likt idag!

‍

G: Verkligen. Och även grunden är ju ganska likt idag. Det är ett krig, det utlöser en energikris, och eftersom alla är beroende av energi, så leder högre energipriser till högre inflation. Så även i Sverige där vi från 74 och nästan ett decennium framåt hade inflation på 10 procent om året. Och det blir ju ökning på ökning, så att säga, så prisnivån var dubbelt så hög 81 som den var 73. 

‍

E: okej, men det var den ena grejen som Elisabeth Lindberg tyckte var likt, vad var den andra?

‍

G: Det politiska läget, som precis som det varit nu i rätt många år, var rätt rörigt.

‍

– 1973 hade man fått en riksdag som var helt jämn, 175-175. Lotteririksdagen. Och det här ledde till regeringar som kom och gick. Borgerliga regeringar som inte lyckades sitta så länge, det gick fram och tillbaka fram till 82. Man visste egentligen inte vad framtiden skulle bära med sig.

‍

G: Det var ju 70-tal helt enkelt. Mycket konflikter mellan fack och arbetsgivarorganisationer, lite vilda strejker och stökigt i politiken.

‍

E: Men okej - så nu har vi verkligen etablerat det här – att det ekonomiska läget är likt 70-talet är inte bara en vibb som Kungen hade, utan det finns verkligen likheter. Men vad gjorde man då? Finns det något vi kan lära oss?

‍

E: Så vad gjorde man då?

‍

G: Ja, det man gjorde var inte bara något som skulle förändra hela den ekonomiska politiken för alltid - man skapade också det som skulle komma att bli vänsterns absoluta triggerord. Efter det här!

‍

*Reklam*

‍

E: Det ekonomiska läget i Sverige idag är likt hur det var på 70-talet. Enligt både våran kung och Elisabeth Lindberg, doktorand i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

‍

G: Exakt, och vi har nu kommit fram till vad man faktiskt gör åt det här på 70.talet. Och det första man gör är lite likt det man gör nu. Riksbanken höjer räntan, och man stramar åt supermycket. Lite innan det här, 1970, så hade man infört ett prisstopp, då var inflationen bara 8 procent. Men sen tog man bort det, stramade åt finanspolitiken. Och i början verkade det funka lite grann, man lyckades trycka ner inflationen till 7 procent efter många års försök 79. Men då kom en NY oljekris.

‍

–  Då gick inflationen upp igen. Och under tiden då så hade man haft lönerörelser  och löneavtal där lönerna gradvis höjdes. Och det var då det började komma det här med inflationsförväntningar och att ‘oj, det här är en löneprissprial’, att ju högre priserna blir, desto mer kompensation vill löntagarna ha, då höjs priserna igen och så höjs lönerna igen och så håller det på såhär. 

‍

E: Det här var ju det som Milton Friedman pratade om, det har vi ju lärt oss till exempel i avsnitt 235. 

‍

G: Precis. Men man kan väl säga att det som man gjorde först var att lita på Phillipskurvan, känd från avsnitt 183, som säger att om arbetslösheten stiger så sjunker inflationen. Så man såg till att arbetslösheten STEG i Sverige, och det här var ju inte superpoppis.

‍

E: Nä

‍

G: Och det där funkade en kort period. Men så slutar det funka.

‍

– För då kommer man in i ett annat läge, nämligen att det är recession i Sverige. Och Recession är man inte vana vid. Och då kommer det Keynesianska tänkandet in att vi måste stimulera ekonomin, och det gör man med något som kallas överbryggningspolitiken. Man ska hoppa över lågkonjunkturen som kommer 74-75.

‍

E: Det är något slags “gasa sig ur krisen”-tänk?

‍

G: Ja men det kan man nog säga. Sverige bestämmer sig för att helt hoppa över lågkonjunkturen.

‍

E: Så smart!

‍

– Ja! Tänk om man kunde göra så! Man underskottsfinansierar, man höjer inte skatter, man ser till att få ut folk i arbete igen, och man hoppar typ över  det. Det blir inte så mycket Lågkonjunktur. Tills det blir inflation.

‍

G: I slutat av 70-talet kommer inflationen alltså tillbaka, med dubbel kraft typ! 1980 har vi nästan 14 procents inflation. Då gör man en total helomvändning, trycker upp räntorna för att få ner inflationen till varje pris - i USA kallas det här för Volkerchocken - det här görs inte i Sverige riktigt förrän på 90-talet, med krisen som kommer där, men även här påverkas vi ju av omvärlden, och det är en finanspolitisk omvändning som görs, och enligt Elisabeth Lindberg blir inte det heller så himla bra.

‍

– Man inför de här åtstramningarna 79-80. Krispaket. Där man börjar skära ner bidrag, ta bort sociala förmåner. Och sen införs de här sakerna successivt under 80-talet och sen med full kraft på 90-talet. 

‍

G: Så enligt Elisabeth Lindberg så är det det här som sen leder till den höga arbetslösheten på 90-talet - det är under den här perioden ordet åtstramning blir lite av ett triggerord för en viss del av vänstern. Och det var också så att det under hela 80-talet generellt var högre arbetslöshet än under 70-talet.

‍

E: Så är det vi lärt oss av hur man gjorde på 70-talet… att man inte ska göra som på sjuttiotalet? Men de gjorde ju typ alla olika saker?

‍

– Ja alltså inflation är svårt att undvika. Men det man kan lära av 70-talet var att man var både för slapp och för stram, fast i olika perioder. Det man skulle vilja ha är en medelväg. Ekonomer älskar ju det, men det är oerhört svårt. Men man ska ha det i åtanke att inflationsbekämpning är inte gratis.

‍

G: Men det Elisabeth Lindberg tycker att vi kan ta med oss som… kanske lite mer hoppfull takeaway från sjuttiotalet, så är det att det finns en kraft i politiken. Den här gåtan som är vad kan vi göra åt inflation som kommer av energikriser som kommer av krig som vi kanske inte har så mycket att göra med… den kanske vi inte kan lösa bara sådär. Men det är verkligen inte så att det bara ska vara Riksbankens uppgift att lösa allt. Även politiker kan skapa och tämja inflation.

– Man kan inte strama åt, man kan inte vräka på, man måste göra både och. Så när riksbanken säger att det enda finanspolitiken kan göra är att strama åt, så skulle jag säga att nja, det är bara en halv sanning. Det finns mycket politiken kan göra. Man tittar på prishöjningarna, ett sätt att få bukt på det är ju att producera mer el. Man kan tänka sig att man ändrar regleringar. Politiken behöver vara aktiv. Man behöver lista ut vad den ska göra. 

‍

G: Och vet du vad? I det får hon faktiskt typ medhåll av kungen! Även om han kanske inte specifikt pratar om inflationsbekämpning, så är han väldigt mån om riksdagen ska jobba aktivt den kommande mandatperioden.

‍

– Kungen: De kommande åren kommer ni stå inför många svåra beslut. Ta er an den uppgiften med stor eftertanke och allvar. Jag önskar er kraft, mod och visdom i ert viktiga arbete

‍

*applåder och trumpeter*

‍

G: kapitalet är slut för idag, vi som gjort det här avsnittet heter Gunnar Harrius och Elinor Ahlborn, ansvarig utgivare är Jacob Bursell. Kristofer Krook har mixat, Marcus Morey Halldin och Agnes Wentzel Blank jobbar också med Kapitalet, och så kan vi väl tipsa om Marknaden med Helene Rothstein!

‍

E: Det tycker jag! I senaste avsnittet så intervjuade hon Jens Lapidus - lyssna på det, en superhärlig intervju! Kapitalet är tillbaka om en vecka - hej då!

‍